Nils Månsson Mandelgren, bild från Mandelgrensamlingen, Folklivsarkivet i Lund

Nils Månsson Mandelgren, bild från Mandelgrensamlingen, Folklivsarkivet i Lund

Månadens Mandelgren

Under denna rubrik publicerades 2013 kommentarer kopplat till platser och företeelser från platser i dagens Gislaveds kommun. 
Texterna bygger på material från Nils Månsson Mandelgren som finns publicerat på internet via Lunds universitets folklivsarkiv ”Mandelgrenska Samlingen”.

2013 var det 200 år sedan resenären, konstnären och fornforskaren Nils Månsson Mandelgren föddes.

Nils Månsson Mandelgren,

född 17 juli 1813 i Väsby Skåne, död 1 april 1899 i Stockholm, var folklivsforskare, konstnär och konsthistoriker. Mandelgren dokumenterade 1800-talets folkkultur genom teckningar, akvareller och anteckningar. Han tycks ha varit en färgstark person som ofta kom i konflikt med sin omgivning. Nils Månsson Mandelgren reste genom och dokumenterade mängder av platser i Sverige, bland annat i vad som idag är Gislaveds kommun.

Nils Månsson föddes på en bondgård i Ingelsträde, Skåne. Föräldrarna dog tidigt och barndomen var fattig. Nils visade tidigt anlag för teckning och målning och försörjde sig som allmogemålare vid 12 års ålder. Vid 17 anställdes han som ritbiträde på Höganäsbolaget. Här upptäcktes han av greve Jacob Gustav de la Gardie som hjälpte honom in på Konstakademien i Stockholm. Troligen lade Nils Månsson till artistnamnet Mandelgren vid flytten.
Efter Konstakademien flyttade Mandelgren till Köpenhamn för att studera arkeologi och konsthistoria. Han lärde sig också litografi och att restaurera äldre måleri. Intresset för medeltida kyrkor och kyrkokonst behöll han livet ut och ägnade mycket tid åt att konstskatter och kyrkor.
Han var en av de första som började dokumentera "vanliga människor” i sin samtid. Även fattiga, vanliga medborgare hade en historia, insåg han.
Från 1843 arbetade han främst som tecknare och konservator men var också samhällsdebattör och han hade sin bas i Stockholm. Många av hans förslag var moderna men Mandelgren kunde sällan omsätta dem i praktiken.
1844 startade han ”Söndagsritskola för hantverkare”.  Idén kom från Danmark, men låg i tiden, då en önskan om demokratisering av samhället fanns hos många. Ritskolan övertogs av Slöjdföreningen, också stiftad av Mandelgren 1844, och utvecklades sedan till Konstfack. 1847 grundade Mandelgren en pensionskassa för artister och författare. Svenska fornminnesföreningen bildades 1869 huvudsakligen genom Mandelgren.

1846–51 fick Mandelgren ett offentligt anslag till resor inom Sverige för konsthistoriska studier. Han började då anteckna, rita och samla, ett arbete som han fortsatte hela livet. En tvist uppstod mellan Mandelgren och Kungliga Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien (KVHAA) om äganderätten till ritningarna. Mandelgren reste då till Skåne och Danmark och 1854 for han till Paris för att göra planscher till storverket, Monuments scandinaves du moyen-âge (Skandinaviska Minnesmärken från medeltiden). Häfte ett utkom 1855 och det sjätte 1862. Verket innehåller 42 planscher i stort format, 15 av dem i färg. Mandelgren har troligen själv utfört litograferingen. Napoleon III var en av de som stödde Mandelgren ekonomiskt. Svenska staten inlöste några exemplar av verket.
1863 fick Mandelgren av Sveriges Riksdag ett årsanslag till fortsatta studier och resor. Anslaget förnyades årligen och förvandlades till en livstidspension 1873.

Bild ur Mandelgrenssamlingen, beskuren. Originalets beteckning: 1_5_780_unnaryd

Bild ur Mandelgrenssamlingen, beskuren. Originalets beteckning: 1_5_780_unnaryd


Nils Månsson Mandelgren dokumenterade sin samtida miljö; människor och föremål. Huvuduppgiften var att för Vitterhetsakademin beskriva och teckna av kyrkliga minnesmärken samt fornlämningar och artefakter med antikvariskt och historiskt värde. Resorna fortsatte nästan årligen till 1891. Samtidsdokumentationen känns inte kontroversiell idag, men sågs då som konstigt. Först i våra dagar har forskningen fullt ut uppskattat det konsthistoriska värdet i Mandelgrens bildmaterial, som bland annat visar nu försvunna kyrkobyggnader och kyrkoinventarier. En kritisk granskning visar att materialet på grund av tidsnöd och sättet att arbeta med senare färdigställda snabbskisser har brister men det är ändå ovärderlig.
Mandelgren planerade att ge ut "Atlas till Sveriges Odlingshistoria" med 1200 planscher, där tecknade föremål och miljöer med beskrivningar skulle ge en översikt av svensk odling. Fyrtio häften planerades men projektet avbröts efter fyra. Riksantikvarie Bror Emil Hildebrand satte sig emot projektet, han ansåg att Mandelgren var en uppkomling med intresse för "obetydliga saker". Mandelgren sågs ofta över axeln inom akademiska kretsar eftersom han saknade formell utbildning. Konflikten med Hildebrand bottnade också i Mandelgrens kritik mot Vitterhetsakademins sätt att sköta sina uppgifter. Resurser för övervakning av gällande bestämmelser var otillräckliga, medvetandet om värdet av kulturskatter var inte utvecklat hos allmänhet eller prästerskap, det förekom vandalism. Oenighet fanns också i att institutioner ville värna centralisering av fornminnesförvaltningen, bl.a. för att behålla överblicken över forskningsmaterialet, men en opinion förordade utlokalisering för att skapa förståelse för vård av och studier kring forntiden, därför kom Svenska Fornminnesföreningen till.
Idag, 2013, är det intressant att notera att frågor kring medvetande om historiska värden samt centralisering kontra regionalisering fortfarande är aktuella inom kultursektorn.

Mandelgrens efterlämnade material Mandelgren fundera tidigt över sina samlingars öde. Planer fanns att placera dem i Nordiska Museet, i Uppsala eller i Göteborg, men slutligen testamenterades de till Lunds Universitet. En katalog över samlingarna, ”Förteckning på de af N M Mandelgren samlade studier, teckningar och utkast till Atlas till Sveriges odlingshistoria”, utkom 1889. Samlingarna förvaltas av Lunds universitets folklivsarkiv i den ”Mandelgrenska Samlingen”. Där finns akvareller, teckningar, beskrivningar och anteckningar. Samlingen omfattar ca 100 000 enheter. Mandelgrens bildsamling anger ofta bara ort och tidpunkt i de skriftliga tilläggen men också med denna begränsning har samlingarna ett stort etnologiskt värde.
Materialet digitaliseras fortlöpande och är en bra källa till 1800-talet för folklivsforskare, hembygdsforskare och släktforskare. Landskapsvolymer för Skåne, Blekinge, Öland, Södermanland, Jämtland, Dalarna, Småland och Östergötland har publicerats, likaså översikten "Nils Månsson Mandelgren, en resande konstnär i 1800-talets Sverige".

Under jubileumsåret 2013 (200 år sedan Mandelgrens födelse) uppmärksammades hans gärning i olika sammanhang. Bland annat skapade studenter från ABM-masterprogrammet vid Lunds universitet utställningen ”Mandelgren was here! – en utställning om Nils Månsson Mandelgren, en resande konstnär i Norden.”

Sidan uppdaterades senast: 2017-01-25