Flygbild över undersökningsområdet.  På fotot syns området efter avverkning, innan arkeologisk undersökning. I väster ligger kullen där gravarna fanns och strax öster om dessa hittades stenåldershyddan. Den fossila åkern, odlingsterrasserna sträcker sig över hela området

Flygbild över undersökningsområdet. På fotot syns området efter avverkning, innan arkeologisk undersökning. I väster ligger kullen där gravarna fanns och strax öster om dessa hittades stenåldershyddan. Den fossila åkern, odlingsterrasserna sträcker sig över hela området

Arkeologi i Fållinge

Kring ett vikingatida gravfält och en stenåldersboplats.

Hösten 2011startade Jönköpings läns museum arkeologiska undersökningar på fastigheten Nygård 2:1 i Fållinge, Smålandsstenar. Anledningen var att Gislaveds kommun skulle upprätta en detaljplan över området. Planen skulle skapas på grund av ett markbyte mellan kommunen och Västbo Transport AB/Schenker och avsikten var att bygga en lastbilsterminal på platsen.

De tre gravhögar som upptäcktes vid utredningen 2011, var svårupptäckta i terrängen. Bland träd och sly hade de fört en anonym tillvaro i mer än tusen år.

De tre gravhögar som upptäcktes vid utredningen 2011, var svårupptäckta i terrängen. Bland träd och sly hade de fört en anonym tillvaro i mer än tusen år.

Det fanns inga kända fornlämningar på området men platsen var intressant på grund av den spännande fornlämningsbilden i närområdet. I trakten kring Smålandsstenar finns flera kända gravfält från yngre- och äldre järnålder, t.ex. vid Villstads kyrka och de domarringar vid hembygds-gården som gett namn till samhället. Även när det gäller stenåldern är området ovanligt rikt på lämningar, något som inte är vanligt i övriga Småland. Orsaken till detta är den forntida sjö som kallas för Forn- eller Storbolmen. Till vissa delar låg sjön endast någon kilometer österut från undersökningsplatsen. Närheten till Nissan spelade också stor roll i sammanhanget.
Vid utredningen 2011 hittades tre gravhögar från yngre järnålder och fossil åker i form av odlingsterrasser. 2012 påträffades också en hydda från stenåldern och lämningar från bronsålder i form av rännor och gropar.

Gravfältet

Gravfältet, daterat till vikingatid, bestod av tre orörda gravhögar. Högarna, cirka sex meter i diameter och 70 centimeter höga, innehöll till största del sand och jord. När matjordslagret kring gravarna schaktades bort upptäcktes rester av ytterligare sex gravhögar. Det fanns grävda rännor kring högarna men också spridda brända ben från kremerade människokroppar.
I två av gravarna syns, genom rester av brända stockar, att kremationen har ägt rum på plats. Sannolikt brändes de flesta på samma ställe där gravhögen uppfördes, men vi vet också av exempel från andra platser att det har funnits separata bålplatser och att man sedan flyttat resterna från bålet till själva graven. 
I Fållingegravarna hittades rester av brända ben men också gravgåvor. De bestod framförallt av personliga tillhörigheter som knivar, pilspetsar, sländtrissor, brynen m.m. Här fanns också föremål från klädedräkten som bältes- och remspännen och smycken. Även husdjur som häst och hund offrades och har hittats i Fållinge.
Gården i Fållinge låg i utkanten av Finnvedens centralområde och har varit en del av ett samhälle präglat av jordbruk men också av handel över stora områden.  Från meddelanden på runstenar har vi också vittnesmål om resor som inte alltid var fredliga. Runraderna berättar om strid i fjärran land.  

Här syns gravfältet när gravarna undersökts. Tre tydliga ringar syns mitt på fältet, rester efter de tre intakta högarna. Lite diffusare rester av rännor från de överodlade gravhögarna syns också.

Här syns gravfältet när gravarna undersökts. Tre tydliga ringar syns mitt på fältet, rester efter de tre intakta högarna. Lite diffusare rester av rännor från de överodlade gravhögarna syns också.

Dessa sju pilspetsar hittades tätt tillsammans i en av gravarna. Pilarna har ett lancettformat blad med kort hals och markerad tånge. Detta är en av de vanligaste piltyperna under vikingatiden.

Dessa sju pilspetsar hittades tätt tillsammans i en av gravarna. Pilarna har ett lancettformat blad med kort hals och markerad tånge. Detta är en av de vanligaste piltyperna under vikingatiden.

Den fossila åkern

På området hittades rester av forntida odling i form av terrass- och åkerkanter. En pollenanalys från en närliggande mosse visar att den första odlingen i området har startat under 700-talet e.Kr., det vill säga under vikingatid. Tidigare, under brons- och äldre järnålder, har området mest bestått av skog med ek, lind och hassel - men kring Kristi födelse öppnades det upp till förmån för bete. Ek och lind minskade under perioden 400-750 e.Kr., förmodligen på grund av röjningar där skog blev till betesmark. En del av den röjda marken växte snart igen, bland annat med björk och i viss mån bok som etablerade sig i området. Under perioden 700-1400 e.Kr. visar fynd av pollen från korn, råg och vete att odling pågått och spår finns av odlingsindikerande växter som gråbo/malört, mållor och syror, främst ängssyra.  Antalet pollenkorn från sädesslag visar att råg och vete sannolikt varit det som mest odlats i området. Intressant är också att det förekommer pollenkorn från hampa i flera av proverna, alltså odlades även denna växt i trakten.
Odlingen var som mest omfattande i området omkring 1200 e Kr., därefter tycks den ha minskat under den mellersta delen av medeltiden. Eventuellt kan minskningen ha hängt samman med befolkningsnedgången som följde i spåren av digerdöden under 1350-talet. Sannolikt är det också under den tidigmedeltida fasen som terrasserna skapats och de vikingatida högarna har odlats bort. Åkrarna var indelade i ett system av långsmala åkrar som kallas bandparceller, ca 5 till 20 meter breda och upp till 150 meter långa. Anledningen till att åkermark delades in i tegar eller block, kan vara brukningstekniska eller ägorättsliga. Tegarna i Fållinge var förhållandevis regelbundna, relativt jämnbreda och bör därför ha lagts ut som en ägorättslig markering. Den medeltida delningen av åkermark syftade till att varje brukare fick åkermark som motsvarade en rättvis och proportionerlig del i ”byamålet”, det vill säga byns olika marker. Efter nedgången under 1300-talet fortsatte odlingen men i mer blygsam skala. En sen odlingsfas hade sin höjdpunkt omkring 1850 då skogen var som mest tillbakaträngd. Pollenanalysen visar att landskapet under 1800-talet var kraftigt betat men skogen har under senare tid återkommit till området, något som framgår av den ekonomiska kartan från 1950-talet.

Genom att analysera pollen från gyttjelager i en mosse, kan man skapa en bild av odlingshistorian i området. I Fållinge togs prov i en mosse ca 150 meter öster om undersökningsområdet.

Genom att analysera pollen från gyttjelager i en mosse, kan man skapa en bild av odlingshistorian i området. I Fållinge togs prov i en mosse ca 150 meter öster om undersökningsområdet.

På kartan syns trolig ursprunglig åkerindelning. Åkrarna är anlagda under tidig medeltid, eller under vikingatid. Omkring 1200 e Kr tycks odlingen vara mest intensiv, därefter har den minskat. Tegarna i Fållinge är regelbundna och har troligen varit ägorättsliga markeringar.

På kartan syns trolig ursprunglig åkerindelning. Åkrarna är anlagda under tidig medeltid, eller under vikingatid. Omkring 1200 e Kr tycks odlingen vara mest intensiv, därefter har den minskat. Tegarna i Fållinge är regelbundna och har troligen varit ägorättsliga markeringar.

Stenåldershyddan och boplatslämningar

När gravfältet avgränsades hittades rester av en cirka 9000 år gammal hydda, knappt tjugo meter öster om gravfältet. I området hittades också härdar, stolphål och nedgrävda rännor, daterade till bronsålder och äldre järnålder. Rännor och stolphål tolkades som rester av industriella lämningar. Kanske är det spår av mindre byggnader där tillverkning eller hantverk har utförts, till exempel beredning av skinn. Lämningarna låg i en sluttning ner mot en utdikad våtmark. Här fanns tidigare en bäck, eller kanske en mindre vattenspegel. Platsen var gynnsam vad gäller vattentillgång och låg samtidigt skyddad i en södersluttning.
Platsen i Fållinge hade uppmärksammats för cirka 9000 år sedan, innan gravfält och gård anlades. Då restes en hydda här. I trakterna kring Smålandsstenar och österut finns ovanligt många fynd från äldre stenåldern för att vara Smålands inland.  Anledningen är sjösystemet (Fornbolmen) som fanns här under äldre stenåldern. Fornbolmen bildades när inlandsisen drog sig tillbaka för drygt 11 000 år sedan. Till en början sträckte sig denna issjö från nuvarande södra Bolmen upp till iskanten strax norr om Vätterns södra spets. När flödet från isavsmältningen avtog separerade sjön sig från isen och en självständig fornsjö skapades. Exakt hur länge sjön existerade vet vi inte men arkeologiska fynd och geologiska iakttagelser tyder på att sjön försvann för ca 6 000 år sedan. Fornbolmens historia kan alltså omfatta drygt 5 000 år.
Fornbolmen försvann i processen som startade när inlandsisen smälte. När isen smälte undan strävade landet efter att höja sig. Landhöjningen var kraftigare ju längre norrut man kom eftersom isen där hade tryckt ned landet under längre tid. Resultatet av denna oregelbundna landhöjning är att sjön börjar ”tippa” söderut. Under hela sjöns historia hade avrinningen skett via en så kallad pasströskel vid Reftele ut mot Nissan, men till sist tog tippningen ut sin rätt och trycket på sjöns södra del skapade en ny avrinning vid Skeen i nuvarande södra Bolmen och därmed sänktes sjön snabbt.

Genom att på en karta lägga in vatten på nivåer lägre än 150 m.ö.h. visas en bild av hur Fornbolmen har sträckt sig mellan Reftele och Smålandsstenar och hur den har anslutit till Nissan. Fållingeboplatsen ligger strategiskt för att kunna nå både Nissan och Fornbolmen. Kartan visar hur stenåldersboplatser och fynd av flinta ansluter till den forna strandlinjen.

Genom att på en karta lägga in vatten på nivåer lägre än 150 m.ö.h. visas en bild av hur Fornbolmen har sträckt sig mellan Reftele och Smålandsstenar och hur den har anslutit till Nissan. Fållingeboplatsen ligger strategiskt för att kunna nå både Nissan och Fornbolmen. Kartan visar hur stenåldersboplatser och fynd av flinta ansluter till den forna strandlinjen.

Stenåldersboplatser hittas kring hela Fornbolmens stränder (ca 150 m.ö.h). Området kring Reftele var intensivt nyttjat. Där fanns många boplatser beroende på att det var en strategiskt viktig plats med utloppet mot Nissan och vattenvägen till kusten som gick via Reftele. Hyddan i Fållinge ligger ca 170 m.ö.h. och cirka en kilometer från Fornbolmens strand. Platsen var mycket strategisk då man härifrån på cirka 10-15 minuter, till fots, kunde nå både Fornbolmen och Nissan.
Hyddan är troligtvis spår efter en tillfällig vistelse på platsen. Inget tyder på att det rör sig om ett långvarigt boende eller om en större boplats. Två till tre personer har funnits på platsen, möjligen har de tillfälligt lämnat sin grupp eller större boplats för att utföra specialuppdrag som jakt, införskaffande av råvaror, insamling av bär eller fiske. Hyddbottnen bestod av en färgning av grå sand och mätte cirka 4 x 2,7 meter. I hyddans södra del låg en härd/eldstad som var en dryg meter i diameter. Den sydvästra delen av hyddan var delvis skadad av en rotvälta. I och omkring hyddbottnen hittades stolphål där flera kunde knytas till hyddans konstruktion.
I hyddan fanns stora mängder flinta med den största koncentrationen mellan härden och ingången. En stor del av flintbearbetningen har utförts inne i hyddan. Detta visar att den har använts under den kalla delen av året. Den använda ytan utanför hyddan är cirka 8 x stor och har tolkats från spår av flinta och skärvsten/bränd sten. Genom flintans spridning syns att arbetet varit mest intensivt kring hyddöppningen och mellan öppningen och härden och avtar när man kommer längre in i hyddan. I den nordvästra delen är det tomt på flinta vilket kan visa på att den delen har varit en sovplats som varit täckt med skinnfällar eller liknande. Flinta finns inte naturligt i området utan har transporterats hit från västerhavet. Genom att analysera slitspår på flintorna i hyddan vet vi att den mest har använts för att bearbeta trä, men också skinn och animaliska material som kött och ben. Större redskap som slaktverktyg och skinnskrapor saknas och därför tror man att arbetet i hyddan gått ut på underhåll av utrustning och vardagliga sysslor som matlagning. Om hyddan hade använts under en lång tid hade det varit mycket svårare att tyda flintans spridningsmönster, eftersom mängden flinta då varit större och resterna också hade flyttats om oavbrutet genom människans rörelse på platsen.

I Jönköpings län är detta första gången en mesolitisk (mellanstenåldern) hydda har påträffats.

Tidigare undersökningar i länet har bara lämnat ett fyndmaterial av flinta som inte har kunnat sättas in i ett rumsligt sammanhang eftersom anläggningar och konstruktioner till stor del har saknats.

På kartan syns spridningen av flinta i förhållande till hyddan. En stor del av arbetet med flinta har skett mellan hyddans öppning och härden inne i hyddan.

På kartan syns spridningen av flinta i förhållande till hyddan. En stor del av arbetet med flinta har skett mellan hyddans öppning och härden inne i hyddan.

Bilden visar en mikrospånkärna. Avspaltningsytorna på sidan är spår efter små vassa flintspån som tryckts bort från kärnan. Mikrospån användes som spetsar och hullingar på pilar men också som skär- och skrapverktyg.

Bilden visar en mikrospånkärna. Avspaltningsytorna på sidan är spår efter små vassa flintspån som tryckts bort från kärnan. Mikrospån användes som spetsar och hullingar på pilar men också som skär- och skrapverktyg.

Publik verksamhet och utställning

Jönköpings läns museum och Gislaveds kommun samarbetade kring den publika verksamheten vid den arkeologiska undersökningen och intresset var stort från allmänheten. I juni 2012 ordnades en upplevelsedag för skolklasser från Smålandsstenar. Gravfältet visades och barnen fick gräva och sålla jord från gravhögarna, de fick rista runor och gjuta tenn. Ytterligare två pedagogiska dagar ordnades i augusti.  Klasser från hela Gislaveds kommun var inbjudna att delta.  Det vikingatida gravfältet och stenåldershyddan visades och ”prova på”-aktiviteter som sållning, metalldetektering och provhuggning med kopior av forntida yxor testades. Sammantaget besökte ca 300 skolbarn utgrävningen. Visningar för allmänheten genomfördes den 27 juni och den 4 juli. Deltagandet var stort, med cirka 200 besökare per gång. Flera visningar för föreningar, bl.a. Rotary och Hembygdsföreningen, samt för grupper från Gislaveds kommun genomfördes också.

En mindre vandringsutställning kring undersökningarna i Fållinge har turnerat på biblioteken i Gislaveds kommun. Utställningen producerades av Jönköpings läns museum och Gislaveds kommun.

Besökare av utgrävningen

Drygt två hundra personer deltog vid de tillfällen då allmänheten fick möjlighet att besöka utgrävningen.

Tidslinje

Gislaveds kommun har samverkat med Jönköpings läns museum kring undersökning, utställning, föreläsning och detta material.

Sidan uppdaterades senast: 2017-01-25