Forn- och kulturlämningar

Kulturmiljö är ett övergripande begrepp för kultur- och landskapslämningar och är en tillgång för samhällets utveckling, ett bidrag till god livsmiljö. En kulturmiljö kan skyddas genom lagstiftning eller planläggning men kan också av samhället ses som en betydelsefull del av kulturarvet. Människan har ständigt påverkat miljö och omgivning, detta har skapat en mosaik av landskapstyper som överlappar varandra. Resultatet är det vi kallar kulturlandskap.

Överallt är vi omgivna av lämningar och föremål från forna tider. Det kan handla om rösen, runstenar, hällkistor eller stenyxor. I stort sett upptäcks nya lämningar varje dag i samband med arkeologiska undersökningar eller kanske när någon gräver i trädgården och finner ett äldre mynt. Fornlämningar är skyddade i Kulturmiljölagen vare sig de är kända eller okända sedan tidigare.

Kulturmiljölagen

 Lagen är till för att skydda vårt gemensamma kulturarv, och det gäller såväl kända som oregistrerade fornlämningar. Lagen reviderades 1 januari 2014 (tidigare hade den namnet Kulturminneslagen).
1 kap. Inledande bestämmelser (sfs1988:950)1 § Det är en nationell angelägenhet attskydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. (2013:548).

Det är länsstyrelsen som lämnar tillstånd om ingrepp i eller undersökning av dessa lämningar. Grundregeln är att det är förbjudet att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller skada en lämning av äldre tiders bruk.

Definitioner - Lämningar i landskapet

Fornlämningar är spår av människors verksamhet och bruk, varaktigt övergivna och som tillkommit före år 1850. Det kan vara boplatser, gravfält, ruiner och kulturlager i medeltida städer. Lämningarna kompletterar skriftliga källor och ger oss kunskap om vårt ursprung. Övergivna kyrkoruiner, skeppsvrak och milstolpar är fornlämningar från historisk tid. Om det finns särskilda skäl, med hänsyn till det kulturhistoriska värdet, kan länsstyrelsen förklara lämningar yngre än 1850 som fornlämning. Även naturbildningar till vilka sägner eller märkliga historiska minnen är knutna är viktiga för vår historia och är därför skyddande enligt kulturmiljölagen.
Fornlämningar har ett automatiskt skydd genom kulturmiljölagen. En nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart skydd utan att det behövs något myndighetsbeslut. Om äldre lämningar upptäcks vid pågående arbete ska arbetet omedelbart avbrytas och länsstyrelsen kontaktas. Skyddet gäller även för markområdet runt lämningen, storleken beror på fornlämningens betydelse och karaktär.

Kulturlämningar

skyddas av skogsvårdslagen och är spår av mänsklig aktivitet, tillkomna efter 1850. Även dessa är viktiga för att vi ska kunna förstå hela vår historia. Ett exempel är torplämningar.

Miljöbalken ger också stöd för våra natur- och kulturmiljöer. Dess bestämmelser syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. I §1, andra stycket anges att miljöbalken skall tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas

Fornfynd

är föremål som är äldre än 1850 och saknar ägare.  Det kan vara en stenyxa eller ett mynt. Dessa är värdefulla pusselbitar för att förstå vår historia. Föremål som hittas vid en fast fornlämning är man skyldig att anmäla till länsmuseet eller länsstyrelsen. Detsamma gäller två eller flera föremål tillsammans eller om de består av guld, silver, koppar eller brons.

Mikrospån. Små flintstycken som tryckts ut ur en större flintsten. De kan användas i pilar och knivar. Foto: Jönköpings läns museum

Mikrospån. Små flintstycken som tryckts ut ur en större flintsten. De kan användas i pilar och knivar. Foto: Jönköpings läns museum

Riksantikvarieämbetet

är den statliga myndighet som ansvarar för vårt kulturarv.

Länsstyrelsen

ansvarar för tillsyn över länets fornlämningar. De ska skydda, vårda, informera om och öka tillgängligheten till fornlämningsmiljöer och ge dagens och morgondagens generationer förståelse och möjlighet att uppleva kulturarvet. Länsstyrelsen prövar ansökningar och ger tillstånd till förändringar i ett fornlämningsområde. Om ett arbete planeras som kan störa eller förstöra en fornlämning, till exempel nedgrävning av kabel eller nybyggnad av hus kan länsstyrelsen begära att exploatören ska bekosta arkeologiska undersökningar. Vid stora arbeten som byggande av ny väg kan det krävas att exploatören bekostar en utredning för att se om tidigare okända fornlämningar kan beröras. Till undersökningarna finns alltid vetenskapliga frågeställningar som ska hjälpa till att ge ny kunskap om lämningen och den tid och sammanhang som den skapats i.

Fornsök

Sverige fick sin första fornminneslag på 1600-talet. Landets präster fick i uppdrag att samla in uppgifter om ”gamle monumenter och antiquiteter”. I vilken omfattning det skedde berodde på prästens och församlingens intresse. Idag har Sverige ett omfattande register (Fornsök) där hundratusentals olika forn- och kulturlämningar är förtecknade och beskrivna. Trots detta finns det åtskilligt kvar att upptäcka då mycket inte är synligt ovan mark.

Vill du söka lämningar i ditt eget område: Riksantikvarieämbetets webbaserade söktjänst för information om lämningar heter Fornsöklänk till annan webbplats, här finns mycket information att hämta.

Som markägare är du skyldig att veta om du har fornlämningar på din mark. I Kulturmiljölagen och på Riksantikvarieämbetets och hemsida går det att läsa mer om fornlämningar och vad som händer om man gör ett fynd.

Så här kan länsstyrelsen besluta att en arbetsprocess ska se ut: Utredning, kart- och arkivstudier samt fältinventering och sökschaktsgrävning Arkeologisk förundersökning, avgränsar, daterar och karaktäriserar fornlämningen. Utförs då markingrepp ska göras i närheten av en registrerad fornlämning, där utsträckningen inte är känd. Arkeologisk undersökning, fornlämningen dokumenteras helt och tas bort.

Fornlämningar i Gislaveds kommun

Jönköpings län inventerades för att upptäcka fornlämningar på 1950- och 1980-talen. Nuvarande Gislaveds kommun inventerades åren 1953-1954. Då registrerades 1181 fornlämningar på 278 lokaler/platser. Det stora flertalet fornlämningar som registrerades var förhistoriska gravanläggningar som rösen, stensättningar och domarringar. Delar av Båraryds och Öreryds socknar har inventerats inom inventeringsprojektet Skog & Historia, åren 2004-2007. Projektet var ett samarbetsprojekt mellan Skogsstyrelsen och Jönköpings läns museum.

2012 fanns över 4700 lämningar registrerade i fornlämningsregistret. Här är de registrerade efter socknar enligt följande: - Reftele: 787 varav 210 fasta fornlämningar - Båraryd: 719 varav 156 fasta fornlämningar - Villstad: 536 varav 117 fasta fornlämningar - Öreryd: 479 varav 94 fasta fornlämningar - Ås: 424 varav 158 fasta fornlämningar - Södra Hestra: 368 varav 43 fasta fornlämningar - Burseryd: 259 varav 30 fasta fornlämningar - Anderstorp: 183 varav 15 fasta fornlämningar - Gryteryd: 172 varav 26 fasta fornlämningar - Stengårdshult: 168 varav 59 fasta fornlämningar - Norra Hestra: 158 varav 27 fasta fornlämningar - Kållerstad: 135 varav 35 fasta fornlämningar - Våthult: 116 varav 25 fasta fornlämningar - Bosebo: 112 varav 30 fasta fornlämningar - Sandvik: 91 varav 11 fasta fornlämningar - Valdshult: 40 varav 9 fasta fornlämningar

Runstenar och runristningar är ovanliga i vår bygd. Endast en handfull runstenar är kända från Öreryd och Reftele socknar.

Sidan uppdaterades senast: 2017-09-26