Gislaveds kommun logotyp

Kontaktcenter

Skicka e-post till kommunen (e-postmeddelanden blir en allmän handling)
Ring kontaktcenter på telefon: 0371-810 00

Felanmälan och synpunkter
Ställ en fråga
Lämna en synpunkt
Gör en felanmälan

Kommunhistoria

Vad är en socken?

Gislaveds kommun är en ung skapelse, med rötter långt tillbaka i tiden. Före kommunerna fanns socknen och detta gamla begrepp härrör från den kyrkliga indelningen i församlingar. Socknarna utgjorde, under medeltid och fram till 1800-talet, lokalsamhällets bas. På sockenstämman avgjordes olika frågor och socknen kan alltså sägas vara äldre tiders kommun.

Borliga kommuner bildades

Genom en kommunreform, den så kallade kommunalförordningen, i början av 1860-talet kom socknarna att bilda borgerliga kommuner, separerade från de kyrkliga församlingarna. Kommunerna styrdes genom kommunfullmäktige. Dessa små kommuner var funktionella för sin tid utan större samhällelig service. Istället sköttes många åtaganden, som t ex vägunderhåll på andra sätt genom föreningar, sammanslutningar och på privata initiativ.
I princip fanns det nu tre sorters kommuner: landskommuner, städer och köpingar (senare tillkom även municipalsamhällen). Nu tillkom de sexton borgerliga landskommuner, motsvarande socknar, som senare bildar Gislaveds kommun.

En större sammanslagning av kommunen

Genom välfärdsstatens uppbyggande och "Folkhemsbyggandet" från och med 1930-talet kom samhällsservicen att byggas ut alltmer. Under 1940- och början av 1950-tal utreddes hur sammanslagningar av kommuner skulle kunna genomföras (se kartan nedan). År 1952 skedde en större sammanslagning, när Burseryd, Gryteryd, Södra Hestra och Sandviks socknar kom att bilda Burseryds kommun. Samtidigt skapades Reftele kommun när Kållerstad och Ås socknar fogades till Reftele socken. Gislaveds kommun bestod av Gislaveds köping (med Båraryds socken), Våthult och Bosebo socknar. Södra Mo kommun bestod av Norra Unnaryd, Stengårdshult, Valdshult, Öreryd och Norra Hestra socknar. Samtidigt fick både Villstad och Anderstorps socknar fortsätta vara egna kommuner.

Bolmsö landskommun upplöstes 1952 då den fördes till Unnaryds kommun. Sedermera kom Bolmsö gamla kommun att uppdelas mellan Gislaveds kommun (i Jönköpings län) och Ljungby kommun (i Kronobergs län).

Unnaryds kommun inrättades vid den så kallade storkommunreformen 1952 genom sammanläggning av de tidigare kommunerna Bolmsö, Jälluntofta och Södra Unnaryd. År 1974 upphörde kommunen och delades. Församlingarna Jälluntofta och Södra Unnaryd fördes till Hylte kommun, vilken samtidigt överfördes till Hallands län. Bolmsö församling delades så att fastlandsdelen fördes till Gislaveds kommun medan själva Bolmsön fördes till Ljungby kommun.

Kartan nedan visar kommunförslaget från 1950. Under denna tid fick Gislaveds köping, sedermera kommun, sitt kommunvapen.

Kommunens nuvarande form

en svartvit karta över Gislaved och närliggande kommuner

Systemen med städer, köpingar, municipalsamhällen och landskommuner avskaffades genom en kommunreform 1971. Nu gjordes systemet mer enhetligt och från och med nu används endast beteckningen kommun.

Gislaveds kommun fick sitt nuvarande utseende 1974, när dåvarande Gislaveds kommun slogs samman med Anderstorp, Villstad, Burseryd, Reftele och Södra Mo kommuner. Vissa justeringar av äldre gränser gjordes också. Delar av Södra Mo kommun, bland annat hela Norra Unnaryd socken, fördes till Jönköpings kommun. I södra delen kom även delar av fastlandet i Bolmsö socken i Södra Unnaryds kommun att föras till Gislaveds kommun.

Under sidorna om kulturmiljö och kulturhistoria använder vi fortfarande ibland begreppet socken för att kunna förklara olika förlopp och händelser eller sorteringar i olika arkiv.

Tidigare kommunindelningar

svartvit karta över Anderstorp och närliggande orter

Anderstorp är en gammal bybildning. På 1400-talet omtalas Anderstorppa sokn (1435) och Anderstorp sokn (1460). 1538 hade byn två gårdar.
1863 bildas Anderstorps landskommun. År 1939 blir tätorterna Gyllenfors och 1943 Anderstorp municipalsamhällen. 1/1 1949 skiljs Gyllenfors, som låg i direkt anslutning till municipalsamhället Gislaved i Båraryds landskommun från Anderstorps kommun för att tillsammans med Båraryd bilda Gislaveds köping. Gyllenfors var alltså municipalsamhälle mellan 1939 och 31/12 1948. Mellan 1943 och 31/12 1952 var Anderstorp municipalsamhälle.

Kommunreformen 1952 påverkade inte Anderstorps kommun, istället ombildades samhället året därpå till Anderstorps köping. Denna blev sedan 1971 en kort tid Anderstorps kommun, då enhetlig kommuntyp infördes. 1974 uppgick Anderstorps kommun i Gislaveds kommun.

svartvit karta över burseryd och närliggande orter

Burseryd är en gammal by och namnet nämns första gången 1350 (Bursrydh). År 1411 stavades namnet Burzrydh. Under 1800-talet kom järnvägslinjen Landeryd-Falköping att dras förbi Burseryd.

Burseryds socken var också landskommun från 1863. Vid kommunreformen 1952 bildade den storkommun genom sammanläggning med de tidigare kommunerna Gryteryd, Sandvik och Södra Hestra.

1974 upplöstes Burseryds kommun och området fördes till Gislaveds kommun.

Gislaveds köping, kommunvapnet och kommunhuset

svartvit karta över gislaved och närliggande orter

Gislaved är från början en by. Namnet Gislaved förekommer första gången 1434 då en kvarn omtalas vid Gislawith. Därefter har mycket hänt här i bygderna. Läs gärna mer om både Gislaveds köping och kommun under andra sidor som finns här under sidorna kulturhistoria och kulturarv samt digitalt kulturarv.

1904 får Gislaved status som municipalsamhälle men är fortfarande underställd Båraryds landskommun. Gislaved är municipalsamhälle fram till 31 december 1948. Den första januari 1949 bildas Gislaveds köping, av Båraryds kommun och Gyllenfors municipalsamhälle. 1953 fördes Våthults och Bosebo kommuner till Gislaveds köping. Gislaved ombildades till kommun vid kommunreformen 1971.

Gislaveds kommuns kommunvapen i form av en cirkel och ett gammalt karttecknet för gästgiveri eller skjutshåll.

Gislaveds kommunvapen är en stiliserad, topografisk, symbol för gästgiveri.

Symbolen står som symbol för Gislaved redan på en karta från 1788 (Charta öfwer Jönköpings Höfdingedöme). Den förekommer därefter vid Gislaved flera gånger i olika kartor, bland annat i Generalstabskartan från 1870-talet. 

Gislaved har genom århundradena också haft andra symboler knutna till sig i kartmaterial, som syftat på olika verksamheter på platsen, t.ex en marknadssymbol och ett posthorn - detta eftersom en av byns gårdar fungerade som postgård.

Betydelsen av gästgiveri

Betydelsen av gästgiveriet var dock kanske den viktigaste för orten före industrialismens tid. Gästgiveriets betydelse har också visats genom andra symboler, såsom ett glas eller pokal. I de äldsta kartorna där Gislaved finns med förekommer ingen symbol alls, utan ordet "gästgiveri" skrivs istället ut.
Gästgiverier har för övrigt också funnits på andra platser i kommunen. Under andra hälften av 1800-talet fanns det bland annat gästgiverier i Öreryd, Norlida, Ölmestad, Kappeled och Bölaryd.

Olika symboler för gästgiveri och postgårdar

Gulnad, äldre karta över Gislaved

Lantmäteriakt E6, årtal okänt. Här visas gästgiverierna i Gislaved och Ölmstadh (Ölmestad) genom ett glas eller pokal.

gulnad äldre karta över gästgivaregårdar i gislaved

Lantmäteriakt E21, 1678. Ordet Gästgivaregård skrivs ut.

gulnad karta från 1679

Lantmäteriakt E22, 1679.

gulnad, äldre karta gislaved

Lantmäteriakt E29, 1688. Den örnliknande symbolen är en symbol för marknadsplats.

gulnad, äldre karta över gislaved

Lantmäteriakt E31, 1689.

äldre, gulnad karta över gislaved

Lantmäteriakt E34, 1690. Gislaved har symbolerna för marknadsplats och postgård. Cirkeln med svart prick som finns både vid Gislaved och Ölmestad är på denna karta symbolen för gästgivargård.

Äldre, gulnad karta från 1731 över gislaved

Lantmäteriakt E39, 1731. Här visades de olika postvägarna och postgårdarna i Jönköpings län. Det klassiska posthornet finns som markering vid Gislaveds by.

Äldre karta från 1700 talet

Wäge Charta öfver alla Påst och Gästgifvare Gårdar uti Jönköpings Lähn. Kartan är troligen från mitten av 1700-talet. Nissastigen var då en av de stora nationella postvägarna. Renritning av Eliz Lundin (Lundin 1996, sid. 33).

svartvit karta över gästgivaregårdarna

Detalj av ovanstående karta. Hussymbolerna är postgårdar, medan ringarna är gästgivaregårdar. Renritning av Eliz Lundin (Lundin 1996, sid. 33).

gulnad, äldre karta över jönköpings region

"Charta öfver Jönköpings Höfdingedöme" 1788. Karta i Krigsarkivet (0400:13A:009). På denna förekommer den topografiska symbol för gästgiveri som senare blir del av Gislaveds kommunvapen.

en äldre karta

På Generalstabskartan från 1870-talet finns det topografiska tecknet för gästgiveri vid Gislaved.

I anslutning till planerade arbeten med ombyggnad av kommunhuset 2013-2014, beslutade Kulturnämnden (05. KN.2013:8) att beställa en kulturhistorisk karaktärisering av byggnaden. Arbetet finns nu som byggnadsvårdsrapport: Gislaveds kommunhus. Kulturhistorisk karaktärisering och bedömning, 2013:46, Jönköpings läns museum. Arbetet utfördes av byggnadsantikvarie Robin Gullbrandsson.

foto på kommunhuset, ett vitt hur med stora fönster

Ett kulturarv som speglar vår samtid

Kulturnämndens beslut om beställning av karaktärisering grundades på att ombyggnaden delvis skulle förändra husets ursprungliga utformning (sessionssal, ljushall och exteriör). Justeringar och förändringar har skett i fastigheten under åren, främst inuti och i något fall har detta ändrat ursprunglig arkitektonisk kvalitet. Därför bedömde nämnden att det var viktigt att dokumentera husets kulturhistoriska karaktär. Kulturnämnden betonar att det är viktigt att inte glömma bort att byggnader som tillkommit under vår egen tid också tillhör vårt kulturarv. Ett kommunhus är en karaktärsbyggnad som speglar vår samtid och är ett framtida kulturarv. Nämnden har ingen önskan att lägga kommunhuset i en ”historisk karantän” utan ser beställningen av rapporten som en del av vårt gemensamma ansvar att vårda, bevara och utveckla fastigheten med omsorg och respekt om dess historia, kulturhistoriska- och arkitektoniska värden. Kommunhuset i Gislaved är i bebyggelseinventeringen över tätorten (2008) upptagen som en byggnad som i enlighet med Plan- och bygglagen ”är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt” och därför inte får förvanskas (PBL 8:13) .

bild på frostade lamporna inne i kommunhuset

Syftet med en karaktärisering är att den ska fungera som underlag för beslutsfattande rörande planerad ombyggnad. För arbetet görs utdrag ur arkiv samt besiktning och värdering av de delar som berörs av planerna.

Ett modernistiskt exempel på konsekvent brutalism

Rapporten pekar på de kulturhistoriska och arkitektoniska värden som byggnaden och dess olika offentliga delar har. I rapporten tecknas en historik som redogör för ursprungliga intentioner samt hur förändrade förutsättningar under projekttid och byggnation påverkat resultatet. Vidare diskuteras kommunhusets ställning i jämförelse med andra liknande byggnader. Här konstateras att i Jönköpings län kom en våg av kommunalhusbyggande i kölvattnet på storkommunreformen 1952. ”Gislaveds kommunalhus utgör tillsammans med Vetlanda kommunhus från 1962-1970 de kanske mest utpräglat modernistiska exemplen i sin konsekventa brutalism.” Centrala drag från många kommunhus i landet finns även här, såsom centralt placerade ljushallar med lanternin, trappor, balkonger, omsorgsfulla materialval och rika konstnärliga utsmyckningar.

Ett värdigt och funktionellt kommunalhus

Det yttre är i allt väsentligt oförändrad och utgör ett tydligt vittnesbörd om sin tids arkitektur, ”brutalism”. Arkitekten har velat skapa ett på samma gång värdigt och funktionellt kommunalhus. Bärande och buret i konstruktionen är ärligt redovisat och framhävt. Det är ett spel mellan öppet och slutet. Ljushallen är interiörens centralpunkt, navet i hela byggnaden. Många stads- och kommunalhus från 1900-talet vill visa festliga, öppna rum, lämpade som offentliga mötesplatser. Takarmaturerna drar till sig besökarens uppmärksamhet. ”som sex resliga pelare av glas" (egentligen latexglas) bryter de av mot den tunga horisontaliteten som balkongerna annars ger.

Sessionssalen med sina låga fönster och dov färgskala ger ett mörkare rum än ljushallen. Det uppvägs något av att salen sträcker sig genom två våningar och genom den lilla klockprydda åhörarläktaren i betong i hörnet. Vid sidan av väggestaltningen med sina ekfanerade skivor och ekpodium är de stora tidstypiska ljuskronorna i mässing och glas särskilt karaktärsskapande.

franska balkonger med Gislaveds kommuns logga framför dörren

En byggnad som inte får förvanskas

Länsmuseets slutsats Länsmuseet konstaterar att ”Sammantaget skall Gislaveds kommunhus behandlas i enlighet med Plan- och bygglagen 8:13, som ”en byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt” och inte får förvanskas.” Vidare konstateras: ”Gislaveds kommunhus ger i sin exteriör och sina offentliga rum en oförvanskad upplevelse av 1960- och 70-talets estetik och offentliga arkitektur, vilket visar påtagliga kvaliteter och ett samhällshistoriskt värde. Arkitekten, Voldemars Vasilis (1922-2001) räknas som en av efterkrigstidens mest framstående svenska arkitekter, väl införstådd i arkitektens roll i det gemensamma samhällsbyggandet.”

Takamaturena i Ljushallen ska dra blicken till sig

Vad gäller exteriören är huset i allt väsentligt oförändrat och ger en tydlig vittnesbörd om tidens arkitektur, en ”brutalism” i samklang med viljan att skapa ett både värdigt och funktionellt kommunhus. Konstruktionsdetaljer är tydligt redovisade och framhävda.  Ljushallen är navet i byggnaden och betonades som viktig i arkitektens koncept. Hallen är i allt väsentligt oförändrad sedan uppförandet. Materialvalen är liksom för exteriören viktiga i husets estetik. De sex takarmaturerna är det som framförallt drar till sig besökarens uppmärksamhet. De är ritade för ljushallen av arkitekten. Dessa pelare av glas bryter mot den tunga horisontaliteten som balkongerna ger. Sessionssalen är även den i det närmaste oförändrad sedan byggnadstiden. Även här märks tydligt omsorgen i materialval. Länsmuseet konstaterar ”Vid sidan av väggestaltning och balkongen så är de stora tidstypiska ljuskronorna i mässing och glas särskilt karaktärsskapande.”

en stor sal med blåa stolar och glaskupoler till lampor

Sammanfattning av länsmuseets rapport

Kooperativa förbundet hade under 1920 talet tagit över Gummifabriken i Gislaved. KF:s arkitektkontor och främst arkitekt Dag Ribbing fick under 1930- och 1940- stort inflytande på Gislaveds modernisering. 1949 slås orterna Gislaved och Gyllenfors samman till Gislaveds köping.  
1952 kom en storkommunsreform och behov av en representativ förvaltningsbyggnad för den nya kommunen kom fram. Stortorget sågs som den lämpliga platsen och trots att KF och Dag Ribbing 1948 ritat ett förslag till omgestaltning av Stortorget så utlystes år 1959 en stor arkitekttävling. Tävlingsprogrammets syfte var att visa utformningen av Stortorget, placering av förvaltningsbyggnaden och annan bebyggelse i anslutning till torget och hur obebyggd mark i anslutning kunde utnyttjas för bostadsbebyggelse.

Förvaltningsbyggnaden skulle innehålla; kansli- och kassakontor, socialbyrå, skolexpedition, byggnads- och stadsarkitektkontor, hälsovårdsbyrå, kyrkoförvaltning, mödra- och barnavårdscentral, allmän sjukkassa, arbetsförmedling, sammanträdeslokaler (inklusive sessionsal om 150m2), lunchrum, arkiv, bibliotek, telestation och vaktmästarbostad. Man räknade med att 30 tjänstemän skulle arbeta i byggnaden.

En byggnad för folket och de folkvalda

48 förslag kom in till tävlingen. En jury som bedömde förslagen ville att torgets öppenhet mot öster och nordost skulle bevaras. I november 1956 utsågs en vinnare. Detta förslag var ritat av arkitekt Voldemars Vasilis och brodern ingenjör Arvid Vasilis. Förslagets namn var ”Maria” efter arkitektens dotter. Vasilis beskriver i sitt förslag platsen möjligheter och den fantastiska utsikten. Han hade tagit stor hänsyn till befintlig bebyggelse. Han ville bevara Sparbankshuset (”Kjol och blus”) och Natzénska huset i kvarteret Krabban. Vasilis såg i dessa värden, ”miljöbevarande faktorer”. Arkitekten ville inte ha ett palats med dyrbara material och jämför då med Helsingborgs- och Stockholms stadshus. Han strävade efter ett folkets hus, en byggnad för folket och de folkvalda. Han såg att kommunaltjänstemannen fick allt större ansvar och betydelse för samhället. Därför ansåg han att en stimulerande arbetsmiljö var oumbärlig.

Materialet ska tåla hård användning

Arkitekten hade skapat en öppen hallbyggnad med en hall över två våningar och balkong och lanternin.  Han skriver: ”Hallen kan användas för diverse vandringsutställningar både av konst, konsthantverk, konserter, operakonserter i kostym och andra aktualiteter. Det bör finnas möjlighet finna en form att göra det möjligt inte bara för köpingen att där hålla mera representativa tillställningar utan även för diverse föreningar, klubbar, företag, t.o.m. enskilda personer. Materialvalet i hallen och på balkongen bör vara av sådan klass och kvalitet, att det tål hård användning och åldras vackert”

Biblioteket fick sin plats men bowlingens plats ifrågasattes

Inte förrän 1966 startade projekteringen av kommunhuset. Under tiden hade kvarteret Krabban byggts och det Natzénska huset bevarats. Dessutom hade ytterligare en kommunsammanslagning ägt rum och lokalbehov för administration ökat. 1968 fick Vasilis uppdrag från Centrala byggnadskommittén att starta projektering av ett förändrat förslag. Nu har biblioteket lagts i den planerade gymnasiebyggnaden och källarplanets bowlingbana ifrågasattes. Där ville man istället ha en ungdomsgård. Vasilis var orolig för det nya planprogrammet och den avsevärt större volymen som nu krävdes. Han såg problem i att foga in den stora volymen i stadsbilden. Men han ville gärna foga in tidsenliga material och konstruktionssystem inte minst om de kunde bidra till att förkorta byggtid och minska kostnader. Han fortsatte att lägga vikt vid rekreationsutrymmen för tjänstemännen och framförallt förtroendemännen ”… som ägnar en stor det av sin fritid ideellt åt kommunens utveckling”. Han ville att lokalerna skulle kunna bli en informell mötesplats med medborgarna.

Det slutgiltliga förslaget överlämnades

1971 överlämnas det slutliga förslaget till kommunalhus och park. I februari 1972 utsågs Byggnads AB Harry Sjögren till generalentreprenör. Anbudet var på 7 450 000 kronor. Bantningar av byggnaden och materialkostnader gjordes under processen. Ursprungligen var fasaden tänkt att ha en ytbehandlad stålplåt men detta kom istället att bli en vit betong med avslagen ribbform. De takarmaturer som finns i ljushallen är ritade av Vasilis. Tanken var att de skulle tillverkas i smålandsglas men det visade sig att takinfästningarna inte skulle klara tyngden så därför monterades akrylglas. Hans Agne Jakobsson AB i Markaryd tillverkade dessa armaturer och levererade också mässingarmaturerna med glasglober för sessionssalen. Färgsättningen av huset diskuterades i en speciell referensgrupp och arkitekten tog fram möbleringsförslag från olika tillverkare.

Byggnadens fem våningsplan

inomhus på ljussalen med frostade, hängande lampor

Byggnaden är i fem plan; källare, suterräng, entréplan, plan 1 och plan 2. Färdig byggnad innefattade personal-matsal som även skulle kunna fungera som kafeteria för allmän-heten, ett tjugotal arbetsplatser på entrévåningen för socialförvaltning och arkiv, sammanträdesrum, sex arbetsrum för förtroendemän, telefonväxel, kapprum och reception. På våning 2 placerades kansli- och drätselavdelning, kommunalråd, vigselrum, sessionssal (250m2).  Våning 3 inrymde invandrarbyrån, hälsovårdsnämnd, fritidsnämnd och skolexpedition. I källaren fanns arkiv, förråd, maskinrum, motionshall, el- och värmecentral och skyddsrum.

Utsmyckningen på Ljushallens fondvägg

Totalkostnaden för hus, inventarier och park blev 11,5 miljoner kronor. Invigningen ägde rum den 13 augusti 1973. Utsmyckningen på ljushallens fondvägg kom 1975. ”Så tickade tiden” visar Gislaveds historia från vikingatid och framåt. Konstnär är Sture Wikström från Gamleby och han hade till sin hjälp smeden Anders Strid- Andersson.

Arkitekten bakom kommunhuset

Arkitekten Voldemars Vasilis föddes i Litauen 1922 och avled 2001. Han studerade arkitektur i Riga och kom tillsammans med sin bror som båtflykting till Sverige 1944. Han studerade arkitektur vid Chalmers i Göteborg. Vasilis har ritat ett flertal offentliga byggnader, i vårt närområde kan nämnas idrotts- och simhallen i Gnosjö samt skolan i Marieholm. Han var ett av de tunga namnen bland svenska efterkrigsarkitekter. Han var präglad av sin tid, där mycket i arkitektrollen handlade om att bygga ett samhälle med arkitekturen som en formande faktor. I Gislaved syns detta i hans tankar om och omsorg kring såväl kommunaltjänstemän som medborgare.

Ljushallen byggdes för att vara folkets mötesplats

Hans kommunhus kan räknas till den modernistiska arkitekturstil som benämns ”brutalism”. Byggnaden ska avspegla sin funktion, konstruktion och inre struktur. Man strävade efter kostnadseffektiva material och byggprocesser.  I Jönköpings län kom en våg av kommunalhusbyggande i kölvattnet på storkommunreformen 1952. Gislaveds kommunalhus utgör tillsammans med Vetlanda kommunhus från 1962-1970 de kanske mest utpräglat modernistiska exemplen i sin konsekventa ”brutalism”. Centrala drag som går igen är framförallt de centralt placerade, och ofta väl tilltagna, ljushallarna eller ljusgårdarna med lanternin, trappor, kringgärdande balkonger, omsorgsfullt materialval och rik konstnärlig utsmyckning. Ljushallarna är utformade i syfte att vara offentliga mötesplatser, inbjudande och rikt smyckade rum för medborgarna.

Är du intresserade av hela rapporten från Jönköpings läns museum så kan den fås som en pdf-fil. Kontakta kommunens kontaktcenter.

svartvit karta över reftele och närliggande orter

Reftele socken och kyrka finns belagt i skrift redan under medeltid. År 1311 omtalas en kyrka i Reptilae och 1382 förekommer bebyggelsenamnet in Reftiglae. Ett nytt samhälle växte fram under andra hälften av 1800-talet i samband med att Halmstad-Nässjö järnväg drogs via Reftele. Liksom i Hestra finns här ett äldre stationshus, det i Reftele är från 1876. I Reftele etablerades under 1800-talet ett bruk, Skogsfors bruk.

Vid kommunreformen 1952 bildades Reftele lands- eller storkommun genom sammanläggning med de tidigare kommunerna Kållerstad och Ås. Huvudorten i den nya kommunen blir Reftele. 1974 upplöstes Reftele kommun och området fördes till Gislaveds kommun.

Svartvit karta över Södra mo och närliggande orter

Södra Mo kommun bestod av Norra Unnaryds, Stengårdshults, Valdshults, Öreryds och Norra Hestra socknar. Kommunens administrativa centra låg i Hestra.

Kommunen bildades i samband med den riksomfattande kommunreformen 1952 som "storkommun" genom sammanläggning av de tidigare kommunerna Norra Hestra, Norra Unnaryd, Stengårdshults, Valdshult och Öreryd. Namnet togs från Mo härad, där området utgjort den södra delen av häradet.

Vid kommunreformen 1971 bröts Norra Unnaryds församling ut och fördes till Jönköpings kommun, som då färdigbildades. Resterande del kvarstod som egen kommun till 1974 då området fördes till Gislaveds kommun.

svartvit karta över villstad och närliggande orter

​En kyrka omtalas här redan 1268 (Wiuilstadum) och bebyggelsenamnet Viuilstadha förekommer år 1336. Kring sekelskiftet 1900 kom bygdens traditionella centrum, som i minst 1000 år legat i Villstad, att förskjutas till Smålandsstenar. Villstads socken utgjorde Villstads landskommun ända fram till 1974.

Kommunreformen 1952 påverkade inte Villstads kommun, utan den fortlevde fram till 1974, då området blev en del av Gislaveds kommun.

Smålandsstenar

Smålandsstenar är en ung ort och tillkom som ett resultat av järnvägs- och stationsbyggandet under 1800-talet. Namnet Smålandsstenar kommer av domarringsgravfältet vid hembygdsgården, vilket av prästen Daniel Nordin i Villstad kallades Smålands Stenar första gången i början av 1800-talet.

Skeppshult

I den gamla landskommunen ryms också Skeppshult med en lång historia som industriort. Idag har orten ca 350 invånare. Få motsvarande samhällen i Sverige kan väl sägas ha så väl inarbetade varumärken som Skeppshult i och med Skeppshultscykeln och Skeppshultspannan. Här grundades ett gjuteri 1906. Nere vid Nissan fanns då sedan länge en kvarnplats, Bölaryds tullkvarn.

Socknar i kommunen

Gislaveds kommun kom till genom en kommunsammanslagning 1974. Då slogs de sex kommunerna Södra Mo, Gislaved, Anderstorp, Burseryd, Villstad och Reftele samman och bildade Gislaveds storkommun.

Förr fanns andra administrativa och rättsliga indelningar, bland annat i härader och socknar.
Flertalet socknar i nuvarande Gislaveds kommun räknades till det historiska Västbo härad. Västbo härad bestod av 25-27 socknar. Under 1700- och 1800-talen överfördes Källeryd och Åsenhöga socknar till Mo härad. 1920 hade häradet 30 775 invånare. Västbo tingsplats fanns i Ölmestad i Reftele socken.

Norra Hestra, Stengårdshult, Valdshult och Öreryds socknar räknades till Mo härad. Häradet hade ursprungligen åtta socknar, men senare fördes Bondstorp, Källeryd och Åsenhöga till Mo härad. 1860 bodde 5 796 personer i häradet.

Anderstorps socken omnämns 1435 ("Anderstorppa sokn"). I norr och öster gränsar Anderstorp mot Källeryd, Gnosjö och Kulltorp (alla i Gnosjö kommun), medan man i sydost gränsar mot Bredaryd i Värnamo kommun. Reftele socken gränsar i söder och Båraryds socken finns i väster. År 1817 fördes Lövås by, som tidigare hört till Reftele, till Anderstorps socken.

1810 hade socknen 647 invånare, en siffra som 1856 ökat till 905 personer. Tidigare gick sockengränsen mot Båraryd i Nissan. Gyllenfors bruk, som grundades 1743, låg förr i Anderstorps socken. Detsamma gällde Henja by.

Den nuvarande stenkyrkan i Anderstorp är uppförd 1856 några hundra meter öster om en äldre kyrkplats med ödekyrkogård. Här har minst två föregångare till dagens kyrka legat.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Anderstorp finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

Socknen omnämns första gången 1498 och har namn från en äldre beyggelse ("Bossabodha" omnämnt 1477). I väster och norr gränsar Bosebo till Håcksvik och Sjötofta i Västergötland. I öster finns Våthult och Villstads socknar, medan Burseryd gränsar i söder.

År 1859 hade socknen 325 invånare. Kyrkan i Bosebo är från 1961 och har haft minst tre föregångare. En föregångar, en timmerkyrka från 1652, flyttades 1894 till Kulturen i Lund för att ge plats för en träkyrka i schweizerstil.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Bosebo finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en äldre skola med många fönster och en veranda på framsidan med en stor parkering framför.

Bosebo skola

Sockennamnet "Bursrydh" förekommer första gången 1350 och kommer av namnet på en bebyggelse. I norr och väster gränsar Burseryd till västgötasocknarna Kalv och Håcksvik, i norr till Bosebo och i öster till Villstad socken. I söder går gränsen mot Södra Hestra och Sandviks socknar.

År 1859 hade Burseryds socken 1 360 invånare. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1752, men har haft flera föregångare. Exempelvis finns en kyrkklocka från 1200-talet med runristningar.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Burseryd finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en gulnad målning av en man och kvinna i brudkläder från förr.

Snitt ur Mandelgrens bild på brudpar från Burseryds socken

Båraryd stavades "Bardharydh" 1346 och namnet kommer av en äldre bebyggelse omnämnt 1311 ("Bardhærydh"). Båraryd gränsar i väster och norr till Sjötofta och Mossebo socknar i Västergötland. I norr finns Norra Hestra och i öster Källeryd och Anderstorps socknar. I söder och sydväst gränsar Båraryd även till Reftele, Villstad och Våthults socknar.

År 1859 bodde det 975 personer i socknen. Under 1900-talet utvidgades socknen till att även omfatta delar av Anderstorps socken. Kyrkan är från 1880-tal och ersatte en äldre kyrka. Gislaved omnämns första gången 1434 och då som namnet på en kvarn.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Båraryd finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

Gryteryds socken ligger i Gislaveds kommuns sydvästra del. Sockennamnet "Grytorydh" förekommer första gången 1337 och kommer av namnet på en äldre bebyggelse. I väster gränsar socknen till Halland och i norr och öster mot Sandvik och Södra Hestra socknar.

Gryteryd hade år 1805, 293 invånare. Några år senare, 1858, hade invånarantalet ökat till 411 personer. Den nuvarande stenkyrkan är från 1762-1764, men skall ha föregåtts av minst en, möjligen fler kyrkor.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Gryteryd finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en gammal stuga med ett litet fönster på sidan liggandes på en åker.

Gammal nattstuga i Hensnäs by

Socknen gränsar i norr mot Reftele och i öster mot Ås socknar. I öster möter Jälluntofta och i väster Långaryd. Sockennamnet förekommer 1427 och skrevs då "Kullirstadha sokn". Namnet kommer av en äldre bebyggelse. 1805 hade Kållerstad 352 invånare, medan den 1860 hade ökat till 463 personer.

En äldre stavkyrka, enligt traditionen invigd av S:t Sigfrid själv, efterträddes av en ny träkyrka 1764. Redan 1835 utdömdes den och förvandlades snart till ödekyrkogård. En ny stenkyrka uppfördes något norr om den gamla kyrkplatsen år 1858.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Kållerstad finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en gammal gravsten i järn i en vitsippsbacke.

Kållerstads ödekyrkogård

Norra Hestra socken i det gamla Mo härad skrevs "Heestra sochn" år 1383. Namnet härrör från en äldre bebyggelse. Namnet var Hestra fram till 1885, då tillägget "Norra" infördes. I väster och norr gränsar Norra Hestra till västgötasocknarna Mossebo och Nittorp. I norr och öster har man gräns mot Öreryd och Källeryd och i söder gränsar socknen till Båraryd.

En äldre timmerkyrka ersattes av en ny 1752-1753. Byggmästare var Jon Andersson i Åsenhöga. Boråskonstnären Detleff Ross dekorerade interiören med bl a målningar, vilka utfördes 1756-1757.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Kållerstad finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en gammal skola i trä med buskar framför.

Reftele omnämns första gången på 1300-talet ("Reptilæ" år 1311). Sockennamnet har övertagits från en bebyggelse. 1927 ändrades stavningen från "Refteled" till "Reftele". I norr gränsar socknen till Båraryd och Anderstorp, i öster till Bredaryd i Värnamo kommun, samt till Ås socken. I söder har Reftele gräns mot Kållerstad och Långaryd, medan Villstad socken möter i väster.

År 1805 bodde i Reftele socken, 1233 personer. 1862 hade antalet ökat till 1689 invånare. Kyrkan är en stenkyrka från 1837, som efterträdde en annan kyrka av sten. Denna hade i sin tur ersatt en träkyrka, som år 1563 brändes ned av danskarna under Nordiska sjuårskriget.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Reftele finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

äldre stenhus med runda valv vid dörren och en klocka på tornet.

Reftele tingshus

Sandviks socken skrevs "Sandwik" redan år 1268 och har namn från en bebyggelse. I sydväst gränsar socknen mot Hallandssocknen Gunnarp och i väster mot Kalv i Västergötland. I norr och nordost har socknen gräns mot Burseryd, i sydost mot Södra Hestra, samt i söder mot Gryteryd.

Kyrkan i röd granit uppfördes 1896-1899 efter ritningar av Sven Gratz, tidigare stadsarkitekt i Halmstad. Kyrkan efterträdde en träkyrka från 1600-talet.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Sandvik finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

Den kuperade och skogrika Stengårdshults socken räknas till Mo härad. Sockennamnet förekommer första gången omkring år 1462 som "Stengarshulth". Namnet kan härröra från en äldre bebyggelse.

I norr gränsar socknen till Norra Unnaryd och i öster och sydost till Bondstorps och Åkers socknar i Vaggeryds kommun. I söder har socknen gräns mot Åsenhöga i Gnosjö kommun. I sydväst och väster gränsar Stengårdshult också mot Valdshult och Öreryds socknar.

År 1805 hade socknen 433 invånare och 1863 hade antalet ökat till 764. En äldre träkyrka ombyggdes 1769. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1910-1912 och är ritad av Torben Grut, arkitekten bakom Stockholms stadion. Det går att läsa i bebyggelseregistret om kyrkan.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Stengårdshult finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en äldre vitmålad kyrka med ett runt fönster och ett ringtorn mitt emot

Stengårdshults kyrka färdigställd 1912. Arkitekt Torben Grut.

Sockennamnet förekommer första gången år 1310 ("Hestrom") och kommer av namnet på en äldre bebyggelse. Tillägget "Södra" infördes 1885.

I väster gränsar Södra Hestra mot Hallandssocknen Kinnared, samt mot Gryteryd. I norr och öster har man gräns mot Sandvik, Burseryd och Villstad, medan Långaryd gränsar i söder. År 1805 fanns 842 invånare i socknen och 1859, 1282 personer. Kyrkan är en stenkyrka uppförd omkring 1830, men den ska ha haft föregångare i både trä och sten.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Södra Hestra finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

Valdshults socken i det gamla Mo härad omnämns första gången 1413 ("Walzholtæsokn") och namnet kommer av en bebyggelse. I väster gränsar Valdshult till Öreryd och i norr och öster till Stengårdshult. I söder har man gräns mot Åsenhöga socken i Gnosjö kommun.

År 1864 hade socknen 225 invånare. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1904-1905 efter ritningar av stockholmsarkitekten Fritz Eckert.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Valdshult finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en gammal vit kyrka med ett spetsigt torn och  höga fönster.

Valdshults kyrka.

Villstads socken omnämns första gången år 1268 ("Wiuilstadum") och namnet kommer av en bebyggelse. I norr har Villstad gräns mot Bosebo, Våthult och Båraryd, medan socknen i öster gränsar till Reftele. I söder vidtar Långaryd i Hylte kommun. I väster gränsar Villstad till Södra Hestra och Burseryd.

År 1825 hade socknen 1 507 invånare. Senare, år 1865 bodde 2 032 personer i socknen.

En medeltida kyrka har funnits, troligen uppförd under senare delen av 1100-talet och delar av murarna återanvändes i en ny kyrka, som uppfördes 1788-1793. Efter ett blixtnedslag 1910 brann kyrkan ned men återuppfördes 1912.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Villstad finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

Våthults socken stavades "Watahult" år 1350 och har namn efter en bebyggelse. I norr gränsar socknen till Sjötofta i Västergötland och i öster till Båraryd. I söder har Våthult gräns till Villstads socken och i väster till Bosebo socken.

År 1825 hade Våthults socken 385 invånare och 1864 hade befolkningen ökat till ca 520 personer. Kyrkan är medeltida och den äldsta bevarade i Gislaveds kommun. Kyrkan är troligen uppförd efter år 1192. Den har en dopfunt, daterad till cirka år 1200.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Våthult finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en gammal stenkyrka med gravstenar framför.

Våthults kyrka.

Ås socken omnämns första gången 1356 och skrevs då "As soghn". Namnet har överitagits från en bebyggelse på en höjdsträckning. Kållerstads socken är granne i väster. I nordväst gränsar Ås till Reftele och i nordost och öster har man gräns mot Bredaryd och Torskinge i Värnamo kommun. I sydost har socknen vattengräns i Bolmen mot Bolmsö socken i Ljungby kommun. I söder och sydväst gränsar Ås mot Södra Unnaryd och Jälluntofta i Hylte kommun. 

En äldre kyrka var belägen i Ås kyrkby, men övergavs i mitten av 1800-talet. En ödekyrkogård finns fortfarande kvar. Ås nuvarande kyrka ligger i byn Karaby några kilometer söderut och är uppförd av granit år 1869.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Ås finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en vit kyrka med ett spetsigt torn och valvade fönster. 

Ås kyrka

Öreryds socken i det gamla Mo härad omnämns första gången år 1390 ("Örudrudh"). Sockennamnet kommer från namnet på en äldre bebyggelse, omtalat redan 1262 ("Ørariwdhum"). Socknen gränsar i väster och nordväst till Nittorp och Ljungsarp i Västergötland. I norr har Öreryd gräns mot Norra Unnaryd och i öster till Stengårdshult och Valdshult. I söder gränsar man mot Åsenhöga och Källeryd i Gnosjö kommun, samt mot Norra Hestra socken.

År 1805 bodde 384 personer i socknen. 1865 hade invånarantalet stigit till 560. En äldre kyrka utdömdes 1738 och mellan 1744-1750 uppfördes en ny träkyrka.

Vill du läsa mer om arkelogi och byggnadsvård i Öreryd finns det som pdf. Kontakta kommunens kontaktcenter.

en äldre skola i gult med en stor väg framför och en flaggstång till höger framför skolan.

Öreryds skola

Sidans innehåll senast uppdaterat:

Saknar du någon information på denna sida, eller om du har någon synpunkt på hur vi kan förbättra den vill vi gärna veta det. Dela med dig av dina tankar genom att fylla i formuläret.



Annat innehåll du kanske är intresserad av

Hitta på sidan