Gislaveds kommun logotyp

Direktkontakt

Text

Text

Kontaktcenter

Skicka e-post till kommunen (e-postmeddelanden blir en allmän handling)
Ring kontaktcenter på telefon: 0371-810 00

Felanmälan och synpunkter
Ställ en fråga
Lämna en synpunkt eller gör en felanmälan

Kulturmiljöer

Kulturarvet - det av människan formade

I landskapet runt omkring oss finns spåren av oss själva och av människor som har levat och verkar före oss. Byggnader, fornlämningar och odlingslandskap är delar av det som brukar kallas kulturmiljö. "Kultur" är i detta fall människans påverkan på naturmiljön. Det finns också ett biologiskt kulturarv och imateriellt sådant.

Årligen i augusti - september ordnas i Sverige arrangemang som berättar om aktuella projekt i ditt område. Arkeologidagen respektive Kulturarvsdagen organiseras och samordnas av Riksantikvarieämbetet.

Kulturmiljöer

Olika landsändar och delar av världen har sin speciella kulturmiljö. I Gislaved består den exempelvis av både småskalig jordbruksmark och fullåkersbygd, men också den på  kulturlämningar rika skogsmarken kring de forna järnbruken. Industrimiljöerna är särskilt påtagliga i kommunen, precis som i grannkommunerna Gnosjö, Värnamo och Hylte.

Kulturmiljölagen säkrar att vi bevarar vårt arv

Bevarandet av byggnader, fornlämningar och miljöer finns reglerad kulturmijölagen. Den inleds som följer:

– Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.

Vi har alltså alla och envar ett ansvar för vår kulturmiljö. På myndighetsnivå finns flera aktörer inom området.

en man som sitter på knä och tittar på ett papper vid en utgrävning

Utgrävning i Fållinge utanför Smålandsstenar år 2012. Jönköpings läns museum utförde den arkeologiska undersökningen.

Arkeologi i kommunen

Under närmare 200 år har det genomförts arkeologiska undersökningar, fornminnes- och kulturhistoriska inventeringar runtom i Jönköpings län.

Redan i början av 1800-talet gjorde intresserade personer mer eller mindre vetenskapliga undersökningar av fornlämningar.
De första kända undersökningarna i vad som idag är Gislaveds kommun gjordes under 1870-talet, på gravfält i Ås och Reftele, de flesta utfördes av pastor L F Palmgren. I början av 1900-talet gjorde konduktören F J Eneström en rad undersökningar av framförallt gravfält i Västbo och Östbo. Bland annat undersöktes gravar i Ås, Reftele och Villstad socknar.
Undersökningarna har fortsatt och under de två senaste decennierna har många arkeologiska insatser gjorts i kommunen, Jönköpings läns museum har genomfört de flesta av dessa. Riksantikvarieämbetet är vår statliga myndighet för frågor om kulturmiljö och arkeologi men det är länsstyrelsen i Jönköpings län som har fått ett delegerat ansvar för att överse att kulturmiljön runt oss bevaras och kan förstås.

Kommunen har omfattats av flera större arkeologiska projekt de senaste åren.

Riksväg 27

I samband med planeringen för den nya riksväg 27 förbi Gislaved gjordes arkeologiska utredningar, 2006 , 2007 och 2009. Det gjordes även undersökningar av röjningsrösen och kolningsgropar, samt möjliga röjningsrösen längs den planerade vägsträckningen.

Stormar...

Stormen Gudrun orsakade inte bara stora ekonomiska skador, utan skadade också många fornlämningar. Även stormen Per orsakade mycket skador. Skadorna inventerades och skadade fornlämningar återställdes i olika omgångar.

Skog och historia

I bland annat Båraryds och Öreryds socknar pågick 2004-2007 ett inventeringsprojekt, kallat Skog och historia, vars syfte var att inventera hittills okända forn- och kulturlämningar. Projektet var ett samarbetsprojekt mellan Skogsstyrelsen och Jönköpings läns museum. Vad som kom fram i inventeringen kan du läsa i en rapport från Jönköpings läns museum.

Läs mer

Vill du veta mer om arkeologi i kommunen finns det flera pdf:er att läsa.
I fornminnesregistret Fornsök kommer informationen främst från inventeringar och arkeologiska undersökningar. Mycket av informationen har registrerats i samband med den fornminnesinventering som utfördes i Riksantikvarieämbetets regi från 1938 fram till 2002. Från och med 2019 har nummerserierna för sökning/registreringen ändrats och under våra sidor har vi försökt ändra till den nya beteckningen men vi är medvetna om att risken finns att vi missat ändra någon beteckning. Det gamla numret finns kvar som referens men det gör sökningar något krångligare. I äldre rapporter som ligger som pdf finns den gamla beteckningen kvar då är beteckningen RAÄ nr xx:x.

Så kan det se ut:

L1972:7292 Ristning, medeltid/historisk tid

Ingen antikvarisk bedömning

RAÄ-nummer:Våthult 23:1

Kring ett vikingatida gravfält och en stenåldersboplats.

Här ger vi ett exempel på en spännande och överraskande upptäckt.

Hösten 2011 startade Jönköpings läns museum en arkeologisk utredning på fastigheten Nygård 2:1 i Fållinge, Smålandsstenar. Anledningen var att Gislaveds kommun skulle upprätta en detaljplan över området. Planen skulle skapas på grund av ett markbyte mellan kommunen och Västbo Transport AB/Schenker och avsikten var att bygga en lastbilsterminal på platsen.

ett skogsparti med höstfärgare lövträd och nästan gömda under mark finns tre gravhögar

De tre gravhögar som upptäcktes vid utredningen 2011 var svårupptäckta i terrängen. Bland träd och sly hade de fört en anonym tillvaro i mer än tusen år.

Flera fornlämningar i Smålandsstenar

Det fanns inga kända fornlämningar på området men platsen var intressant på grund av den spännande fornlämningsbilden i närområdet. I trakten kring Smålandsstenar finns flera kända gravfält från äldre- och yngre järnålder, t.ex. vid Villstads kyrka och de domarringar vid hembygdsgården som gett namn till samhället. Även när det gäller stenåldern är området ovanligt rikt på lämningar, något som inte är vanligt i övriga Småland. Orsaken till detta är den forntida sjö som kallas för Forn- eller Storbolmen. Till vissa delar låg sjön endast någon kilometer österut från undersökningsplatsen. Närheten till Nissan spelade också stor roll i sammanhanget.
Vid utredningen som beslutades av Länsstyrelsen i Jönköpings län, kulturmiljö 2011 hittades tre gravhögar från yngre järnålder och fossil åker i form av odlingsterrasser. 2012 påträffades också en hydda från stenåldern och lämningar från bronsålder i form av rännor och gropar.

Gravfält från vikingatiden

Gravfältet, daterat till vikingatid, bestod av tre orörda gravhögar. Högarna, cirka sex meter i diameter och 70 centimeter i höjd, innehöll till största del sand och jord. När matjordslagret kring gravarna schaktades bort upptäcktes rester av ytterligare sex gravhögar. Det fanns grävda rännor kring högarna men också spridda brända ben från kremerade människokroppar.
I två av gravarna syns, genom rester av brända stockar, att kremationen har ägt rum på plats. Sannolikt brändes de flesta på samma ställe där gravhögen uppfördes, men vi vet också av exempel från andra platser att det har funnits separata bålplatser och att man sedan flyttat resterna från bålet till själva graven.
I Fållingegravarna hittades rester av brända ben men också gravgåvor. De bestod framförallt av personliga tillhörigheter som knivar, pilspetsar, sländtrissor, brynen m.m. Här fanns också föremål från klädedräkt som bältes- och remspännen och smycken. Även husdjur som häst och hund offrades och har hittats i Fållinge.
Gården i Fållinge låg i utkanten av Finnvedens centralområde och har varit en del av ett samhälle präglat av jordbruk men också av handel över stora områden.

ett stort markområde som är utgrävt av arkeologer. i mitten syns tre gravar.

Här syns gravfältet när gravarna undersökts. Tre tydliga ringar syns mitt på fältet, rester efter de tre intakta högarna. Lite diffusare rester av rännor från de överodlade gravhögarna syns också.

pilspetsar i järn.

Dessa sju pilspetsar hittades tätt tillsammans i en av gravarna. Pilarna har ett lancettformat blad med kort hals och markerad tånge. Detta är en av de vanligaste piltyperna under vikingatiden.

Den fossila åkern

På området hittades rester av forntida odling i form av terrass- och åkerkanter. En pollenanalys från en närliggande mosse visar att den första odlingen i området har startat under 700-talet e.Kr., det vill säga under vikingatid. Tidigare, under brons- och äldre järnålder, har området mest bestått av skog med ek, lind och hassel - men kring Kristi födelse öppnades det upp till förmån för bete. Ek och lind minskade under perioden 400-750 e.Kr., förmodligen på grund av röjningar där skog blev till betesmark. En del av den röjda marken växte snart igen, bland annat med björk och i viss mån bok som etablerade sig i området. Under perioden 700-1400 e.Kr. visar fynd av pollen från korn, råg och vete att odling pågått och spår finns av odlingsindikerande växter som gråbo/malört, mållor och syror, främst ängssyra. Antalet pollenkorn från sädesslag visar att råg och vete sannolikt varit det som odlats mest i området. Intressant är också att det förekommer pollenkorn från hampa i flera av proverna, alltså odlades även denna växt i trakten.

Odlingarna minskade under 1300-talet

Odlingen var som mest omfattande i området omkring 1200 e Kr., därefter tycks den ha minskat under den mellersta delen av medeltiden. Eventuellt kan minskningen ha hängt samman med befolkningsnedgången som följde i spåren av digerdöden under 1350-talet. Sannolikt är det också under den tidigmedeltida fasen som terrasserna skapats och de vikingatida högarna har odlats bort. Åkrarna var indelade i ett system av långsmala åkrar som kallas bandparceller, ca 5 till 20 meter breda och upp till 150 meter långa. Anledningen till att åkermark delades in i tegar eller block, kan vara brukningstekniska eller ägorättsliga. Tegarna i Fållinge var förhållandevis regelbundna, relativt jämnbreda och bör därför ha lagts ut som en ägorättslig markering. Den medeltida delningen av åkermark syftade till att varje brukare fick åkermark som motsvarade en rättvis och proportionerlig del i ”byamålet”, det vill säga byns olika marker eller marktyper. Efter nedgången under 1300-talet fortsatte odlingen men i mer blygsam skala. En sen odlingsfas hade sin höjdpunkt omkring 1850 då skogen var som mest tillbakaträngd. Pollenanalysen visar att landskapet under 1800-talet var kraftigt betat men skogen har under senare tid återkommit till området, något som framgår av den ekonomiska kartan från 1950-talet.

en man stående i en snötäckt mosse med en stor skruv.

Genom att analysera pollen från gyttjelager i en mosse, kan man skapa en bild av odlingshistorian i området. I Fållinge togs prov i en mosse ca 150 meter öster om undersökningsområdet.

en karta med indelningar över tegar.

På kartan syns trolig ursprunglig åkerindelning. Åkrarna är anlagda under tidig medeltid, eller under vikingatid. Omkring 1200 e Kr tycks odlingen vara mest intensiv, därefter har den minskat. Tegarna i Fållinge är regelbundna och har troligen varit ägorättsliga markeringar.

Stenåldershyddan och boplatslämningar

När gravfältet avgränsades hittades rester av en cirka 9000 år gammal hydda, knappt tjugo meter öster om gravfältet. I området hittades också härdar, stolphål och nedgrävda rännor, daterade till bronsålder och äldre järnålder. Rännor och stolphål tolkades som rester av industriella lämningar. Kanske är det spår av mindre byggnader där tillverkning eller hantverk har utförts, till exempel beredning av skinn. Lämningarna låg i en sluttning ner mot en utdikad våtmark. Här fanns tidigare en bäck, eller kanske en mindre vattenspegel. Platsen var gynnsam vad gäller vattentillgång och låg samtidigt skyddad i en södersluttning.

Tidiga fynd i Fållinge

Platsen i Fållinge hade uppmärksammats för cirka 9000 år sedan, innan gravfält och gård anlades. Då restes en hydda här. I trakterna kring Smålandsstenar och österut finns ovanligt många fynd från äldre stenåldern för att vara Smålands inland. Anledningen är sjösystemet (Fornbolmen) som fanns här under äldre stenåldern. Fornbolmen bildades när inlandsisen drog sig tillbaka för drygt 11 000 år sedan. Till en början sträckte sig denna issjö från nuvarande södra Bolmen upp till iskanten strax norr om Vätterns södra spets. När flödet från isavsmältningen avtog separerade sjön sig från isen och en självständig fornsjö skapades. Exakt hur länge sjön existerade vet vi inte men arkeologiska fynd och geologiska iakttagelser tyder på att sjön försvann för ca 6 000 år sedan. Fornbolmens historia kan alltså omfatta drygt 5 000 år.
Fornbolmen försvann i processen som startade när inlandsisen smälte. När isen smälte undan strävade landet efter att höja sig. Landhöjningen var kraftigare ju längre norrut man kom eftersom isen där hade tryckt ned landet under längre tid. Resultatet av denna oregelbundna landhöjning är att sjön börjar ”tippa” söderut. Under hela sjöns historia hade avrinningen skett via en så kallad pasströskel vid Reftele ut mot Nissan, men till sist tog tippningen ut sin rätt och trycket på sjöns södra del skapade en ny avrinning vid Skeen i nuvarande södra Bolmen och därmed sänktes sjön snabbt.

karta över sjöar

Genom att på en karta lägga in vatten på nivåer lägre än 150 m.ö.h. visas en bild av hur Fornbolmen har sträckt sig mellan Reftele och Smålandsstenar och hur den har anslutit till Nissan. Fållingeboplatsen ligger strategiskt för att kunna nå både Nissan och Fornbolmen. Kartan visar hur stenåldersboplatser och fynd av flinta ansluter till den forna strandlinjen.

Strategiskt placerad hydda

Stenåldersboplatser hittas kring hela Fornbolmens stränder (ca 150 m.ö.h). Området kring Reftele var intensivt nyttjat. Där fanns många boplatser beroende på att det var en strategiskt viktig plats med utloppet mot Nissan och vattenvägen till kusten som gick via Reftele. Hyddan i Fållinge ligger ca 170 m.ö.h. och cirka en kilometer från Fornbolmens strand. Platsen var mycket strategisk då man härifrån på cirka 10-15 minuter, till fots, kunde nå både Fornbolmen och Nissan.

Hyddan är troligtvis spår efter en tillfällig vistelse på platsen. Inget tyder på att det rör sig om ett långvarigt boende eller om en större boplats. Två till tre personer har funnits på platsen, möjligen har de tillfälligt lämnat sin grupp eller större boplats för att utföra specialuppdrag som jakt, införskaffande av råvaror, insamling av bär eller fiske. Hyddbottnen bestod av en färgning av grå sand och mätte cirka 4 x 2,7 meter. I hyddans södra del låg en härd/eldstad som var en dryg meter i diameter. Den sydvästra delen av hyddan var delvis skadad av en rotvälta. I och omkring hyddbottnen hittades stolphål där flera kunde knytas till hyddans konstruktion.

Stora mänder flinta

I hyddan fanns stora mängder flinta med den största koncentrationen mellan härden och ingången. En stor del av flintbearbetningen har utförts inne i hyddan. Detta visar att den har använts under den kalla delen av året. Den använda ytan utanför hyddan är cirka 8 x stor och har tolkats från spår av flinta och skärvsten/bränd sten. Genom flintans spridning syns att arbetet varit mest intensivt kring hyddöppningen och mellan öppningen och härden och avtar när man kommer längre in i hyddan. I den nordvästra delen är det tomt på flinta vilket kan visa på att den delen har varit en sovplats som varit täckt med skinnfällar eller liknande. Flinta finns inte naturligt i området utan har transporterats hit från västerhavet. Genom att analysera slitspår på flintorna i hyddan vet vi att den mest har använts för att bearbeta trä, men också skinn och animaliska material som kött och ben. Större redskap som slaktverktyg och skinnskrapor saknas och därför tror man att arbetet i hyddan gått ut på underhåll av utrustning och vardagliga sysslor som matlagning. Om hyddan hade använts under en lång tid hade det varit mycket svårare att tyda flintans spridningsmönster, eftersom mängden flinta då varit större och resterna också hade flyttats om oavbrutet genom människans rörelse på platsen.

Första hyddan i Jönköpings län

I Jönköpings län är detta första gången en mesolitisk (mellanstenåldern) hydda har påträffats. Tidigare undersökningar i länet har bara lämnat ett fyndmaterial av flinta som inte har kunnat sättas in i ett rumsligt sammanhang eftersom anläggningar och konstruktioner till stor del har saknats.

en svag aning av en rund hydda kan ses. Arkeologerna har markerat fynd med pinnar.

På kartan syns spridningen av flinta i förhållande till hyddan. En stor del av arbetet med flinta har skett mellan hyddans öppning och härden inne i hyddan.

sandig jord med en flintbit

Bilden visar en mikrospånkärna. Avspaltningsytorna på sidan är spår efter små vassa flintspån som tryckts bort från kärnan. Mikrospån användes som spetsar och hullingar på pilar men också som skär- och skrapverktyg

Publik verksamhet och utställning

Jönköpings läns museum och kommunen samarbetade kring den publika verksamheten vid den arkeologiska undersökningen och intresset var stort från allmänheten. I juni 2012 ordnades upplevelsedagar för skolklasser. Gravfältet visades och barnen fick gräva och sålla jord från gravhögarna, de fick rista runor och gjuta tenn. Ytterligare två pedagogiska dagar ordnades i augusti. Klasser från hela kommunen var inbjudna att delta. Det vikingatida gravfältet och stenåldershyddan visades och ”prova på”-aktiviteter som sållning, metalldetektering och provhuggning med kopior av forntida yxor testades. Sammantaget besökte ca 300 skolbarn utgrävningen. Visningar för allmänheten genomfördes den 27 juni och den 4 juli. Deltagandet var stort, med cirka 200 besökare per gång. Flera visningar för föreningar, bl.a. Rotary och Hembygdsföreningen, samt för grupper från kommunen genomfördes också.

En mindre vandringsutställning kring undersökningarna i Fållinge har turnerat på biblioteken i Gislaveds kommun. Utställningen producerades av Jönköpings läns museum och kommunen.

  • Läs mer om Kulturmiljölagen och våra skyldigheter i anslutning till vår kulturmiljö under sidorna Forn- och kulturlämningar.
  • Du kan också leta efter fler spännande lämningar i Fornsök.

Kommunen har samverkat med Jönköpings läns museum kring undersökning, utställning, föreläsning och detta material.

Samarbete mellan kommunens och länsmuseet

Jönköpings läns museum och Gislaveds kommun samarbetade kring den publika verksamheten vid den arkeologiska undersökningen och intresset var stort från allmänheten. I juni 2012 ordnades en upplevelsedag för skolklasser från Smålandsstenar. Gravfältet visades och barnen fick gräva och sålla jord från gravhögarna, de fick rista runor och gjuta tenn. Ytterligare två pedagogiska dagar ordnades i augusti. Klasser från hela Gislaveds kommun var inbjudna att delta. Det vikingatida gravfältet och stenåldershyddan visades och ”prova på”-aktiviteter som sållning, metalldetektering och provhuggning med kopior av forntida yxor testades. Sammantaget besökte ca 300 skolbarn utgrävningen. Visningar för allmänheten genomfördes den 27 juni och den 4 juli. Deltagandet var stort, med cirka 200 besökare per gång. Flera visningar för föreningar, bl.a. Rotary och Hembygdsföreningen, samt för grupper från Gislaveds kommun genomfördes också.

Gislaveds kommun har samverkat med Jönköpings läns museum kring undersökning, utställning och föreläsning.

Forn- och kulturlämningar

Kulturmiljö är ett övergripande begrepp för kultur- och landskapslämningar och är en tillgång för samhällets utveckling, ett bidrag till god livsmiljö. En kulturmiljö kan skyddas genom lagstiftning eller planläggning men kan också av samhället ses som en betydelsefull del av kulturarvet. Människan har ständigt påverkat miljö och omgivning, detta har skapat en mosaik av landskapstyper som överlappar varandra. Resultatet är det vi kallar kulturlandskap.

Överallt är vi omgivna av lämningar och föremål från forna tider. Det kan handla om rösen, runstenar, hällkistor eller stenyxor. I stort sett upptäcks nya lämningar varje dag i samband med arkeologiska undersökningar eller kanske när någon gräver i trädgården och finner ett äldre mynt. Fornlämningar är skyddade i Kulturmiljölagen vare sig de är kända eller okända sedan tidigare. Riksantikvarieämbetet är den statliga myndighet som ansvarar för dessa frågor.

Kulturmiljölagen

Lagen är till för att skydda vårt gemensamma kulturarv, och det gäller såväl kända som oregistrerade fornlämningar. Lagen reviderades 1 januari 2014 (tidigare hade den namnet Kulturminneslagen).

1 kap. Inledande bestämmelser (sfs1988:950)1 § Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda kulturmiljön. Ansvaret för kulturmiljön delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön undviks eller begränsas. Bestämmelserna i denna lag syftar till att tillförsäkra nuvarande och kommande generationer tillgång till en mångfald av kulturmiljöer. (2013:548).

Det är länsstyrelsen i Jönköpings län som lämnar tillstånd om ingrepp i eller undersökning av dessa lämningar. Grundregeln är att det är förbjudet att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller skada en lämning av äldre tiders bruk.

Definitioner - lämningar i landskapet

Fornlämningar är spår av människors verksamhet och bruk, varaktigt övergivna och som tillkommit före år 1850. Det kan vara boplatser, gravfält, ruiner och kulturlager i medeltida städer. Lämningarna kompletterar skriftliga källor och ger oss kunskap om vårt ursprung. Övergivna kyrkoruiner, skeppsvrak och milstolpar är fornlämningar från historisk tid. Om det finns särskilda skäl, med hänsyn till det kulturhistoriska värdet, kan länsstyrelsen förklara lämningar yngre än 1850 som fornlämning. Även naturbildningar till vilka sägner eller märkliga historiska minnen är knutna är viktiga för vår historia och är därför skyddande enligt kulturmiljölagen.
Fornlämningar har ett automatiskt skydd genom kulturmiljölagen.
En nyupptäckt fornlämning har ett omedelbart skydd utan att det behövs något myndighetsbeslut. Om äldre lämningar upptäcks vid pågående arbete ska arbetet omedelbart avbrytas och länsstyrelsen kontaktas. Skyddet gäller även för markområdet runt lämningen, storleken beror på fornlämningens betydelse och karaktär. Du kan söka efter kända fornlämningar i Fornsök.

Kulturlämningar

skyddas av skogsvårdslagen och är spår av mänsklig aktivitet, tillkomna efter 1850. Även dessa är viktiga för att vi ska kunna förstå hela vår historia. Ett exempel är torplämningar.

Fornfynd

är föremål som är äldre än 1850 och saknar ägare. Det kan vara en stenyxa eller ett mynt. Dessa är värdefulla pusselbitar för att förstå vår historia. Föremål som hittas vid en fast fornlämning är man skyldig att anmäla till länsmuseet eller länsstyrelsen. Detsamma gäller två eller flera föremål tillsammans eller om de består av guld, silver, koppar eller brons.

Miljöbalken ger också stöd för våra natur- och kulturmiljöer. Dess bestämmelser syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. I §1, andra stycket anges att miljöbalken skall tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas.


fem stycken bitar av sten

Mikrospån. Små flintstycken som tryckts ut ur en större flintsten. De kan användas i pilar och knivar. Foto: Jönköpings läns museum

Riksantikvarieämbetet

är den statliga myndighet som ansvarar för vårt kulturarv.

Länsstyrelsen

ansvarar för tillsyn över länets fornlämningar. Länsstyrelsen ska skydda, vårda, informera om och öka tillgängligheten till fornlämningsmiljöer och ge dagens och morgondagens generationer förståelse och möjlighet att uppleva kulturarvet. Länsstyrelsen prövar ansökningar och ger tillstånd till förändringar i ett fornlämningsområde. Om ett arbete planeras som kan störa eller förstöra en fornlämning, till exempel nedgrävning av kabel eller nybyggnad av hus kan länsstyrelsen begära att exploatören ska bekosta arkeologiska utredningar och undersökningar. Vid stora arbeten som byggande av ny väg kan det krävas att exploatören bekostar en utredning för att se om tidigare okända fornlämningar kan beröras. Till utredningar och undersökningar finns alltid vetenskapliga frågeställningar som ska hjälpa till att ge ny kunskap om lämningen och den tid och sammanhang som den skapats i.

Fornsök

Sverige fick sin första fornminneslag på 1600-talet. Landets präster fick i uppdrag att samla in uppgifter om gamle monumenter och antiquiteter". I vilken omfattning det skedde berodde på prästens och församlingens intresse. Idag har Sverige ett omfattande register, Fornsök där hundratusentals olika forn- och kulturlämningar är förtecknade och beskrivna. Trots detta finns det åtskilligt kvar att upptäcka då mycket inte är synligt ovan mark.

Vill du söka lämningar i ditt eget område:

Riksantikvarieämbetets webbaserade söktjänst för information om lämningar, Fornsök, har mycket information att ge. Observera att från 2019 använder registret en ny nummerserie så har du ett äldre nummer du vill leta upp är det bäst att leta fram platsen i kartverktyget.

Din skyldighet som markägare

Som markägare är du skyldig att veta om du har fornlämningar på din mark. I Kulturmiljölagen och på Riksantikvarieämbetets och hemsida går det att läsa mer om fornlämningar och vad som händer om man gör ett fynd. Om du hittar något som kan vara en fornlämning eller ett fornfynd så ska länsstyrelsen kontaktas. Det går också att kontakta Jönköpings läns museum så hjälper de dig vidare.

Länkstyrelsen arbetsprocess

Så här kan länsstyrelsen besluta att en arbetsprocess ska se ut:

  • Utredning steg 1, kart- och arkivstudier samt viss fältinventering och sökschaktsgrävning. Upptäckta lämningar registreras.
  • Utredning steg 2, avgränsar, daterar och karaktäriserar fornlämningen genom prov- och sökschakt. Detta utförs då markingrepp ska göras i närheten av en registrerad fornlämning, där utsträckningen inte är känd.
  • Arkeologisk undersökning, där fornlämningen dokumenteras helt och tas bort.

Fornlämningar i kommunen

Jönköpings län inventerades på 1950- och 1980-talen för att upptäcka fornlämningar . Äldre kända lämningar registrerades ockå in i fornlämningsregistret vid denna tidpunkt. Nuvarande Gislaveds kommun inventerades åren 1953-1954. Då registrerades 1181 fornlämningar på 278 lokaler/platser. Det stora flertalet fornlämningar som registrerades var förhistoriska gravanläggningar som rösen, stensättningar och domarringar.
Delar av Båraryds och Öreryds socknar har inventerats inom inventeringsprojektet Skog & Historia, åren 2004-2007. Projektet var ett samarbetsprojekt mellan Skogsstyrelsen och Jönköpings länsmuseum. I takt med att våra samhällen utvidgas genom bebyggelse eller att till exempel nya vägar dras, byggnader rivs eller andra åtgärder görs för att vår livsmiljö behöver ändras så hittas också fler lämningar efter vår historia.

Minnen vid vatten – Inventering av kulturmiljöer längs vattendrag inom projekt Kultur Aqua - Nissan är ett annat exempel på inventering av viktiga kulturmiljöer och fornlämningar med mera.

Bebyggelse i kommunen

I kommunen finns många äldre byggnader värda att bevara. Kommunen, Länsstyrelsen och Jönköpings läns museum har uppmärksammat många av dessa i olika sammanhang.

En ung kommun

Kommunen är när det gäller bebyggelse en relativt ung kommun, åtminstone om man ser till tätorterna.

Den stora expansionen har skett under framförallt senare halvan av 1900-talet. Vi har alltså få objekt som har hög ålder, några enstaka är cirka 100 år gamla, mycket få är äldre än så. Men vi måste se till vad som är vårt kulturarv och värna om det som kännetecknar bebyggelsen i vår bygd och dess karaktär. Därför kan en yngre byggnad vara väl så betydelsefull som en äldre.

Skillnader i bygglovplikt mellan bebyggelse inom planlagt område, bebyggelse inom så kallad samlad bebyggelse och rena landsbygden gör att det är svårt att ha kontroll över utvecklingen av det byggda kulturarvet. Här kan kommunen framför allt arbeta genom information och kunskapsspridning. Det finns skrifter som exempel "Våra hus" som beskriver hur det kan gå till, kontakta Kontaktcenter för att få tillgång till den. Även rådgivning är en viktig del i kommunens insats för att bevara kvaliteterna i den byggda miljön.

1984 gjordes ett mindre projektarbete om Gislaveds äldre bebyggelse där kan du läsa om det unga samhället Gislaved och om hur bebyggelsen vuxit fram från 1800-talet fram till 1984. Kontakta Kontaktcenter för att ta del av arbetet.
Flera inventeringar av bebyggelse har gjorts under åren och de används som underlag för bygglovsprövning, detaljplaner, översiktsplanering med mera. Läs mer under sidorna bygga, bo och miljö.

Byggnadsminnen

I kommunen finns fyra byggnadsminnen, men ett flertal andra byggnader och miljöer som har högt kulturhistoriskt värde. Kontakta Kontaktcenter för att ta del av beskrivningen.
2018 genomförde kommunen en byggnadsinventering av Smålandsstenar och Skeppshult och under 2020 inventerades Gislaveds och Anderstorps tätorter, 2021 inventerades Hestra, Öreryd och Isaberg samt Nissafors bruk. Förhoppningen är att fortsätta med alla tätorter kommande år.

Utöver byggnadsminnen finns ett antal byggnader eller miljöer med kulturhistoriskt värde i kommunen, exempelvis Villstads kyrkby med dess omgivningar som är ett riksintresse för kulturmiljövården. Området utgör en värdefull kulturmiljö i sin helhet.

Kyrkor och kyrkogårdar

Vid kyrkans avskiljande från staten tillkom något som kalla kyrkoantikvarisk ersättning för att göra det möjligt att underhålla fastigheterna. Underlag för att kunna bedöma behov av fördelning av dess medel krävdes och därför gjordes inventeringar av kommunens kyrkor under 2000-talet. Arbetet utfördes av Jönköpings läns museum på uppdrag av pastoraten. Även kyrkogårdar och ödekyrkogårdar inventerades 2006-2008 av länsmuseet, på uppdrag av Växjö stift. Vid dessa inventeringar gjordes en kulturhistorisk karakterisering och dokumentation av kyrkor och kyrkogårdar.

Ett byggmästararkiv från 1800-talets mitt

Från 1840-talet arbetade Mårten Cedergren som byggmästare på Nissafors bruk. Han byggde upp ett omfattande arkiv med ritningar och beskrivningar, både från sig själv och sina söner, men också från flera av dåtidens stora arkitekter. Byggmästararkivet förvaras idag i kommunens arkiv och detta håller på att digitaliseras.

Kontakta Kontaktcenter för att ta del av mer information om Cedergren. Läs gärna mer i följande länkar:

De mest värdefulla byggnaderna ur ett kulturhistoriskt perspektiv

I kommunen finns fyra byggnadsminnen. Det senaste byggnadsminnet, Nybron i Båraryd, invigdes den 12 september 2010.

Nybron i Båraryd

Nybron uppfördes 1914 av dåvarande AB Skånska Cementgjuteriet för en länsväg över Nissan några kilometer norr om Gislaved. För några år sedan ersattes Nybron av en ny bro något längre uppströms i Nissan.

Bron uppmärksammades i samband med en riksomfattande kulturhistorisk inventering av äldre broar i slutet av 1990-talet. Inventeringen var ett samprojekt mellan dåvarande Vägverket och Banverket. De inventerade broarna typologiserades och delades in i elva huvudgrupper. Nybron värderades högst i huvudgruppen Balkbroar av armerad betong. Nybron var alltså landets främsta representant för den aktuella brogruppen. Konstruktionsmaterialet, armerad betong, hade börjat användas för brobyggande bara några år före 1914 och därför utgör bron ett utmärkt exempel på den tekniska nivån brobyggandet befann sig på vid denna tid.

kvinna med uppsatt hår skruvar fast en dekal.

Landshövding Minoo Akhtarzand skruvar fast byggnadsminnesskylten på Nybron i Båraryd.

Hökabo soldattorp

Ett annat byggnadsminne är soldattorpet Hökabo norr om Häljarp i Kållerstads socken. Detta torp uppfördes år 1710 och tillhörde rote nummer 83 vid Norra Västbo kompani, Jönköpings regemente.

Själva torpet är en enkelstuga av timmer med förstuga, storstuga, kök och skrubb. Det flacka takfallet med sina breda vindskivor visar att taket är byggt för att vara täckt med näver och torv. Den gamla ryggåsstugan är en av få i länet som är bevarade i ursprungligt skick.

en röd äldre, stuga liggandes i vägkanten och i en kurva.

Reftele tingshus

Reftele och Ölmestad har långa anor som tingsplatser för Västbo härad. I Reftele är tingshuset byggnadsminnesförklarat. Tingshuset stod färdigt 1903 och är byggnadsminne sedan 1979.

Hembygdsgården i Norra Hestra (f.d. skolhus)

Det gamla skolhuset i Norra Hestra kyrkby byggnadsminnesförklarades 1998. Huset är hembygdsgård för Norra Hestra hembygdsförening.

ett rött äldre hus med vita knutar.

Ett byggmästararkiv från 1800-talets mitt

Mellan 1840 och 1870-talet arbetade Mårten Cedergren som byggmästare vid Nissafors bruk. Många av ritningarna från denne mycket produktive byggmästare finns bevarat i Gislaveds kommunarkiv i en särskild avdelning, kallad det Cedergrenska arkivet.

I arkivet finns förutom handlingar från Mårten Cedergren själv, även material av dennes söner August och Edvard. I arkivet finns också handlingar av Charles Emil Löfvenskiöld och Adolf Wilhelm Edelswärd.

En förteckning och utdrag från arkivet sammanställdes 1989 av Gislaveds dåvarande stadsarkitekt Erland Ullstad.

Maila kommunarkivet för mer information.

Kulturhistoriskt intressanta byggnader har inget egentligt skydd i kulturmiljölagen om de inte byggnadsminnesförklaras. Men de kan skyddas genom kommunens detaljplan och genom stöd i plan- och bygglagen. En fastighetsägare har alltid skyldighet att underhålla sina byggnader.

Den allmänt använda och populära benämningen "K-märkt" är inte det som självklart används, oftast är det Q eller q som används i planer.
Plan- och bygglagen markerar värdefull byggnad med "q". Siffertillägg till q anger skyddets art, exempelvis:

"q 1" - byggnaden får inte rivas
"q 2" - befintliga detaljer ska bevaras

Inventeringar av såväl tätorterna som landsbygdens bebyggelse låg till grund för "Kulturhistoriska utredning och bevarandeförslag" som gjordes 1980 i Gislaveds kommun (Jönköpings läns museum 1981). Senare bebyggelseinventeringar har gjorts, bland annat för Gislaveds tätort 2008.
I Broaryd finns inget byggnadsminne, men flera kulturhistoriskt intressanta byggnader. Det är framför allt i området kring kyrka och prästgård som det finns bebyggelse med stort kulturhistoriskt bevarandevärde.
Smålandsstenars bebyggelse är till största delen ung, men enstaka äldre byggnader finns. Ett exempel på detta är "Emilias stuga" i södra delen av tätorten.

Frikyrkorörelsens och industrins byggnader

Länsstyrelsen i Jönköpings län har gjort en frikyrkoinventering som omfattar alla frikyrkor i länet och en industrihistorisk inventering som omfattar de kulturhistoriskt mest intressanta anläggningarna. Den starka frikyrkligheten och de många småindustrierna har båda som företeelser spelat en stor roll i Jönköpings läns och Gislaveds bebyggelsehistoria.

I kommunen är Lilla Segerstads missionshus särskilt bevarandevärt. Det är det enda i länet som inte beklätts med någon form av brädfodring. Byggnaden används fortfarande till viss del.
Frikyrkoinventeringen omfattar i Broaryd fyra objekt:

  1. Hestra missionshus
  2. Filadelfia
  3. (gamla) Filadelfia
  4. Filadelfia (Carl Larssons speceriaffär)

Det finns två stycken bebyggelseinventeringar gjorda i kommunen, en för Gislaveds tätort (2008) och en för Anderstorps tätort (2001). Kontakta Kontaktcenter för att ta del av dokumenten.

Nya inventeringar som görs publiceras digitalt i GIS-baserade kartsystem.

Följande sidor kan ge mer information om ansvar och lagstiftning:

Konservering, bevarande av äldre material

Konservering, det vill säga hjälp till bevarande, av äldre material som papper, textil eller metall görs av experter, så kallade konservatorer. Konserveringsarbeten görs till exempel på arkeologiska fynd, konst eller kyrkliga föremål.

Jönköpings läns museum är en aktör som har genomfört flera konserveringsarbeten i kommunen. Söker du uppgifter om konserverade föremål i någon kyrka eller vill kontakta en målerikonservator kan du få mer information via följande länkar:

Vi har alla ansvar för vår kulturmiljö

På riks-, regionalt och lokalt plan finns olika aktörer eller ansvariga som arbetar för vårt gemensamma arv

Bevarandet av byggnader, fornlämningar och miljöer regleras i kulturmiljölagen men också genom paragrafer i Miljöbalken och Plan- och bygglagen och Skogsvårdslagen.

Lagtexten i kulturmiljölagen börjar på följande sätt:

Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas.

Vi har alltså alla ett ansvar för vår kulturmiljö.

Statligt ansvar

Riksantikvarieämbetet är den statliga myndighet som ytterst ansvarar för frågor kring kulturarv och kulturmiljö. Myndigheten har som uppgift att vara pådrivande i kulturarvsarbetet, samt att verka för att kulturmiljön bevaras och brukas på bästa sätt. Riksantikvarieämbetet är förvaltningsmyndighet för kulturmiljö- och kulturarvfrågor och lyder under Kulturdepartementet och dess uppdrag fastställs av regeringen.
Miljöbalken, Plan- och bygglagen samt Skogsvårdslagen reglerar även de delar av skyddet för vårt gemensamma arv.

Länsstyrelsens kulturmiljöenhet har regionalt ansvar

Kulturmiljöenheten sorterar under Samhällsavdelningen på länsstyrelsen och verkar för att skydda och bevara kulturarvet för framtiden. Man arbetar även för att berika kulturarvet genom att fornlämningar, byggnader och kulturlandskap vårdas och kulturmiljövärdet förstärks. Dessutom verkar man för att kulturarvet skall visas och brukas för intresserade.
På länsstyrelsens hemsida kan du finna en mängd information kring kulturmiljöer, kulturreservat, riksintressen, forn- och byggnadsminnen, samt kulturlandskap. Här finns också information om bidrag som finns att söka för restaurering av äldre byggander.

Stiftelsen Jönköpings läns museum är en regionala aktör. Länsmuseets uppdrag är att bedriva och utveckla museiverksamheten genom att:

  • dokumentera, vårda, tillgängliggöra och förvalta kulturarv och kulturmiljö
  • samla, vårda och visa äldre och samtida konst
  • vara en kunskapsinstitution, bedriva forskning och utvecklingsarbete
  • bedriva uppdragsverksamhet
  • vara en mötesplats för alla, ett forum för dialog, reflektion, kunskapsutbyte och bildning.

Kommunal nivå

En kommun hanterar kulturarvsfrågorna på lokal nivå i samverkan med ovan nämnda myndigheter. Avdelningen Bygg- och miljö är den nivå som beslutar i till exempel bygglovsfrågor.
Engagerade frivilligkrafter som exempelvis hembygdsföreningar och byalag, har också en central roll vad gäller skötsel och bevarande av kulturmiljön i syfte att:

  • Bevara och levandegöra kulturarvet.
  • Verka för kontinuitet i den yttre miljöns utveckling.
  • Främja den lokala kulturella identiteten.
  • Möta eventuella hot mot kulturmiljön.
  • Bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sammanhang.

Sidans innehåll senast uppdaterat:

Saknar du någon information på denna sida, eller om du har någon synpunkt på hur vi kan förbättra den vill vi gärna veta det. Dela med dig av dina tankar genom att fylla i formuläret.



Annat innehåll du kanske är intresserad av

Hitta på sidan



Kontakta kommunen

När du inte kan lösa ditt ärende genom vår webbplats är du välkommen att kontakta oss. Du kan ringa, skicka e-post eller fysiskt besöka oss.

Öppettider i kontaktcenter

Telefontider

Måndag

08.00-16.00

Tisdag

09.00-15.00

Onsdag

09.00-15.00

Torsdag

09.00-15.00

Fredag

09.00-15.00

Lunchstängt:

12.00-12.30

Besök receptionen

Måndag 8.00-16.00

Tisdag-Fredag 9.00-16.00

Andra öppettider kan förekomma i samband med helgdagar.