Kulturmiljöer

Flera fornlämningar i Smålandsstenar

Det fanns inga kända fornlämningar på området men platsen var intressant på grund av den spännande fornlämningsbilden i närområdet. I trakten kring Smålandsstenar finns flera kända gravfält från äldre- och yngre järnålder, t.ex. vid Villstads kyrka och de domarringar vid hembygdsgården som gett namn till samhället. Även när det gäller stenåldern är området ovanligt rikt på lämningar, något som inte är vanligt i övriga Småland. Orsaken till detta är den forntida sjö som kallas för Forn- eller Storbolmen. Till vissa delar låg sjön endast någon kilometer österut från undersökningsplatsen. Närheten till Nissan spelade också stor roll i sammanhanget.
Vid utredningen som beslutades av Länsstyrelsen i Jönköpings län, kulturmiljö 2011 hittades tre gravhögar från yngre järnålder och fossil åker i form av odlingsterrasser. 2012 påträffades också en hydda från stenåldern och lämningar från bronsålder i form av rännor och gropar.

Gravfält från vikingatiden

Gravfältet, daterat till vikingatid, bestod av tre orörda gravhögar. Högarna, cirka sex meter i diameter och 70 centimeter i höjd, innehöll till största del sand och jord. När matjordslagret kring gravarna schaktades bort upptäcktes rester av ytterligare sex gravhögar. Det fanns grävda rännor kring högarna men också spridda brända ben från kremerade människokroppar.
I två av gravarna syns, genom rester av brända stockar, att kremationen har ägt rum på plats. Sannolikt brändes de flesta på samma ställe där gravhögen uppfördes, men vi vet också av exempel från andra platser att det har funnits separata bålplatser och att man sedan flyttat resterna från bålet till själva graven.
I Fållingegravarna hittades rester av brända ben men också gravgåvor. De bestod framförallt av personliga tillhörigheter som knivar, pilspetsar, sländtrissor, brynen m.m. Här fanns också föremål från klädedräkt som bältes- och remspännen och smycken. Även husdjur som häst och hund offrades och har hittats i Fållinge.
Gården i Fållinge låg i utkanten av Finnvedens centralområde och har varit en del av ett samhälle präglat av jordbruk men också av handel över stora områden.

Den fossila åkern

På området hittades rester av forntida odling i form av terrass- och åkerkanter. En pollenanalys från en närliggande mosse visar att den första odlingen i området har startat under 700-talet e.Kr., det vill säga under vikingatid. Tidigare, under brons- och äldre järnålder, har området mest bestått av skog med ek, lind och hassel - men kring Kristi födelse öppnades det upp till förmån för bete. Ek och lind minskade under perioden 400-750 e.Kr., förmodligen på grund av röjningar där skog blev till betesmark. En del av den röjda marken växte snart igen, bland annat med björk och i viss mån bok som etablerade sig i området. Under perioden 700-1400 e.Kr. visar fynd av pollen från korn, råg och vete att odling pågått och spår finns av odlingsindikerande växter som gråbo/malört, mållor och syror, främst ängssyra. Antalet pollenkorn från sädesslag visar att råg och vete sannolikt varit det som odlats mest i området. Intressant är också att det förekommer pollenkorn från hampa i flera av proverna, alltså odlades även denna växt i trakten.

Odlingarna minskade under 1300-talet

Odlingen var som mest omfattande i området omkring 1200 e Kr., därefter tycks den ha minskat under den mellersta delen av medeltiden. Eventuellt kan minskningen ha hängt samman med befolkningsnedgången som följde i spåren av digerdöden under 1350-talet. Sannolikt är det också under den tidigmedeltida fasen som terrasserna skapats och de vikingatida högarna har odlats bort. Åkrarna var indelade i ett system av långsmala åkrar som kallas bandparceller, ca 5 till 20 meter breda och upp till 150 meter långa. Anledningen till att åkermark delades in i tegar eller block, kan vara brukningstekniska eller ägorättsliga. Tegarna i Fållinge var förhållandevis regelbundna, relativt jämnbreda och bör därför ha lagts ut som en ägorättslig markering. Den medeltida delningen av åkermark syftade till att varje brukare fick åkermark som motsvarade en rättvis och proportionerlig del i ”byamålet”, det vill säga byns olika marker eller marktyper. Efter nedgången under 1300-talet fortsatte odlingen men i mer blygsam skala. En sen odlingsfas hade sin höjdpunkt omkring 1850 då skogen var som mest tillbakaträngd. Pollenanalysen visar att landskapet under 1800-talet var kraftigt betat men skogen har under senare tid återkommit till området, något som framgår av den ekonomiska kartan från 1950-talet.

Stenåldershyddan och boplatslämningar

När gravfältet avgränsades hittades rester av en cirka 9000 år gammal hydda, knappt tjugo meter öster om gravfältet. I området hittades också härdar, stolphål och nedgrävda rännor, daterade till bronsålder och äldre järnålder. Rännor och stolphål tolkades som rester av industriella lämningar. Kanske är det spår av mindre byggnader där tillverkning eller hantverk har utförts, till exempel beredning av skinn. Lämningarna låg i en sluttning ner mot en utdikad våtmark. Här fanns tidigare en bäck, eller kanske en mindre vattenspegel. Platsen var gynnsam vad gäller vattentillgång och låg samtidigt skyddad i en södersluttning.

Tidiga fynd i Fållinge

Platsen i Fållinge hade uppmärksammats för cirka 9000 år sedan, innan gravfält och gård anlades. Då restes en hydda här. I trakterna kring Smålandsstenar och österut finns ovanligt många fynd från äldre stenåldern för att vara Smålands inland. Anledningen är sjösystemet (Fornbolmen) som fanns här under äldre stenåldern. Fornbolmen bildades när inlandsisen drog sig tillbaka för drygt 11 000 år sedan. Till en början sträckte sig denna issjö från nuvarande södra Bolmen upp till iskanten strax norr om Vätterns södra spets. När flödet från isavsmältningen avtog separerade sjön sig från isen och en självständig fornsjö skapades. Exakt hur länge sjön existerade vet vi inte men arkeologiska fynd och geologiska iakttagelser tyder på att sjön försvann för ca 6 000 år sedan. Fornbolmens historia kan alltså omfatta drygt 5 000 år.
Fornbolmen försvann i processen som startade när inlandsisen smälte. När isen smälte undan strävade landet efter att höja sig. Landhöjningen var kraftigare ju längre norrut man kom eftersom isen där hade tryckt ned landet under längre tid. Resultatet av denna oregelbundna landhöjning är att sjön börjar ”tippa” söderut. Under hela sjöns historia hade avrinningen skett via en så kallad pasströskel vid Reftele ut mot Nissan, men till sist tog tippningen ut sin rätt och trycket på sjöns södra del skapade en ny avrinning vid Skeen i nuvarande södra Bolmen och därmed sänktes sjön snabbt.

Strategiskt placerad hydda

Stenåldersboplatser hittas kring hela Fornbolmens stränder (ca 150 m.ö.h). Området kring Reftele var intensivt nyttjat. Där fanns många boplatser beroende på att det var en strategiskt viktig plats med utloppet mot Nissan och vattenvägen till kusten som gick via Reftele. Hyddan i Fållinge ligger ca 170 m.ö.h. och cirka en kilometer från Fornbolmens strand. Platsen var mycket strategisk då man härifrån på cirka 10-15 minuter, till fots, kunde nå både Fornbolmen och Nissan.

Hyddan är troligtvis spår efter en tillfällig vistelse på platsen. Inget tyder på att det rör sig om ett långvarigt boende eller om en större boplats. Två till tre personer har funnits på platsen, möjligen har de tillfälligt lämnat sin grupp eller större boplats för att utföra specialuppdrag som jakt, införskaffande av råvaror, insamling av bär eller fiske. Hyddbottnen bestod av en färgning av grå sand och mätte cirka 4 x 2,7 meter. I hyddans södra del låg en härd/eldstad som var en dryg meter i diameter. Den sydvästra delen av hyddan var delvis skadad av en rotvälta. I och omkring hyddbottnen hittades stolphål där flera kunde knytas till hyddans konstruktion.

Stora mänder flinta

I hyddan fanns stora mängder flinta med den största koncentrationen mellan härden och ingången. En stor del av flintbearbetningen har utförts inne i hyddan. Detta visar att den har använts under den kalla delen av året. Den använda ytan utanför hyddan är cirka 8 x stor och har tolkats från spår av flinta och skärvsten/bränd sten. Genom flintans spridning syns att arbetet varit mest intensivt kring hyddöppningen och mellan öppningen och härden och avtar när man kommer längre in i hyddan. I den nordvästra delen är det tomt på flinta vilket kan visa på att den delen har varit en sovplats som varit täckt med skinnfällar eller liknande. Flinta finns inte naturligt i området utan har transporterats hit från västerhavet. Genom att analysera slitspår på flintorna i hyddan vet vi att den mest har använts för att bearbeta trä, men också skinn och animaliska material som kött och ben. Större redskap som slaktverktyg och skinnskrapor saknas och därför tror man att arbetet i hyddan gått ut på underhåll av utrustning och vardagliga sysslor som matlagning. Om hyddan hade använts under en lång tid hade det varit mycket svårare att tyda flintans spridningsmönster, eftersom mängden flinta då varit större och resterna också hade flyttats om oavbrutet genom människans rörelse på platsen.

Första hyddan i Jönköpings län

I Jönköpings län är detta första gången en mesolitisk (mellanstenåldern) hydda har påträffats. Tidigare undersökningar i länet har bara lämnat ett fyndmaterial av flinta som inte har kunnat sättas in i ett rumsligt sammanhang eftersom anläggningar och konstruktioner till stor del har saknats.

Publik verksamhet och utställning

Jönköpings läns museum och kommunen samarbetade kring den publika verksamheten vid den arkeologiska undersökningen och intresset var stort från allmänheten. I juni 2012 ordnades upplevelsedagar för skolklasser. Gravfältet visades och barnen fick gräva och sålla jord från gravhögarna, de fick rista runor och gjuta tenn. Ytterligare två pedagogiska dagar ordnades i augusti. Klasser från hela kommunen var inbjudna att delta. Det vikingatida gravfältet och stenåldershyddan visades och ”prova på”-aktiviteter som sållning, metalldetektering och provhuggning med kopior av forntida yxor testades. Sammantaget besökte ca 300 skolbarn utgrävningen. Visningar för allmänheten genomfördes den 27 juni och den 4 juli. Deltagandet var stort, med cirka 200 besökare per gång. Flera visningar för föreningar, bl.a. Rotary och Hembygdsföreningen, samt för grupper från kommunen genomfördes också.

En mindre vandringsutställning kring undersökningarna i Fållinge har turnerat på biblioteken i Gislaveds kommun. Utställningen producerades av Jönköpings läns museum och kommunen.

• Läs mer om Kulturmiljölagen och våra skyldigheter i anslutning till vår kulturmiljö under sidorna Forn- och kulturlämningar.
• Du kan också leta efter fler spännande lämningar i Fornsök.

Kommunen har samverkat med Jönköpings läns museum kring undersökning, utställning, föreläsning och detta material.

Samarbete mellan kommunens och länsmuseet

Jönköpings läns museum och Gislaveds kommun samarbetade kring den publika verksamheten vid den arkeologiska undersökningen och intresset var stort från allmänheten. I juni 2012 ordnades en upplevelsedag för skolklasser från Smålandsstenar. Gravfältet visades och barnen fick gräva och sålla jord från gravhögarna, de fick rista runor och gjuta tenn. Ytterligare två pedagogiska dagar ordnades i augusti. Klasser från hela Gislaveds kommun var inbjudna att delta. Det vikingatida gravfältet och stenåldershyddan visades och ”prova på”-aktiviteter som sållning, metalldetektering och provhuggning med kopior av forntida yxor testades. Sammantaget besökte ca 300 skolbarn utgrävningen. Visningar för allmänheten genomfördes den 27 juni och den 4 juli. Deltagandet var stort, med cirka 200 besökare per gång. Flera visningar för föreningar, bl.a. Rotary och Hembygdsföreningen, samt för grupper från Gislaveds kommun genomfördes också.

• Läs mer om Kulturminneslagen och våra skyldigheter i anslutning till kulturmiljön under Digitalt kulturarv och Forn-och kulturlämningar
• Läs mer om den arkeologiska undersökningen i Fållinge/Nygård

Gislaveds kommun har samverkat med Jönköpings läns museum kring undersökning, utställning och föreläsning.

Riksantikvarieämbetet

är den statliga myndighet som ansvarar för vårt kulturarv.

Länsstyrelsen

ansvarar för tillsyn över länets fornlämningar. Länsstyrelsen ska skydda, vårda, informera om och öka tillgängligheten till fornlämningsmiljöer och ge dagens och morgondagens generationer förståelse och möjlighet att uppleva kulturarvet. Länsstyrelsen prövar ansökningar och ger tillstånd till förändringar i ett fornlämningsområde. Om ett arbete planeras som kan störa eller förstöra en fornlämning, till exempel nedgrävning av kabel eller nybyggnad av hus kan länsstyrelsen begära att exploatören ska bekosta arkeologiska utredningar och undersökningar. Vid stora arbeten som byggande av ny väg kan det krävas att exploatören bekostar en utredning för att se om tidigare okända fornlämningar kan beröras. Till utredningar och undersökningar finns alltid vetenskapliga frågeställningar som ska hjälpa till att ge ny kunskap om lämningen och den tid och sammanhang som den skapats i.

Fornsök

Sverige fick sin första fornminneslag på 1600-talet. Landets präster fick i uppdrag att samla in uppgifter om gamle monumenter och antiquiteter". I vilken omfattning det skedde berodde på prästens och församlingens intresse. Idag har Sverige ett omfattande register, Fornsök där hundratusentals olika forn- och kulturlämningar är förtecknade och beskrivna. Trots detta finns det åtskilligt kvar att upptäcka då mycket inte är synligt ovan mark.

Vill du söka lämningar i ditt eget område:

Riksantikvarieämbetets webbaserade söktjänst för information om lämningar, Fornsök, har mycket information att ge. Observera att från 2019 använder registret en ny nummerserie så har du ett äldre nummer du vill leta upp är det bäst att leta fram platsen i kartverktyget.

Din skyldighet som markägare

Som markägare är du skyldig att veta om du har fornlämningar på din mark. I Kulturmiljölagen och på Riksantikvarieämbetets och hemsida går det att läsa mer om fornlämningar och vad som händer om man gör ett fynd. Om du hittar något som kan vara en fornlämning eller ett fornfynd så ska länsstyrelsen kontaktas. Det går också att kontakta Jönköpings läns museum så hjälper de dig vidare.

Länkstyrelsen arbetsprocess

Så här kan länsstyrelsen besluta att en arbetsprocess ska se ut:

• Utredning steg 1, kart- och arkivstudier samt viss fältinventering och sökschaktsgrävning. Upptäckta lämningar registreras.
• Utredning steg 2, avgränsar, daterar och karaktäriserar fornlämningen genom prov- och sökschakt. Detta utförs då markingrepp ska göras i närheten av en registrerad fornlämning, där utsträckningen inte är känd.
• Arkeologisk undersökning, där fornlämningen dokumenteras helt och tas bort.

Fornlämningar i kommunen

Jönköpings län inventerades på 1950- och 1980-talen för att upptäcka fornlämningar . Äldre kända lämningar registrerades ockå in i fornlämningsregistret vid denna tidpunkt. Nuvarande Gislaveds kommun inventerades åren 1953-1954. Då registrerades 1181 fornlämningar på 278 lokaler/platser. Det stora flertalet fornlämningar som registrerades var förhistoriska gravanläggningar som rösen, stensättningar och domarringar.
Delar av Båraryds och Öreryds socknar har inventerats inom inventeringsprojektet Skog & Historia, åren 2004-2007. Projektet var ett samarbetsprojekt mellan Skogsstyrelsen och Jönköpings länsmuseum. I takt med att våra samhällen utvidgas genom bebyggelse eller att till exempel nya vägar dras, byggnader rivs eller andra åtgärder görs för att vår livsmiljö behöver ändras så hittas också fler lämningar efter vår historia.

Minnen vid vatten – Inventering av kulturmiljöer längs vattendrag inom projekt Kultur Aqua - Nissan är ett annat exempel på inventering av viktiga kulturmiljöer och fornlämningar med mera.

Hökabo soldattorp

Ett annat byggnadsminne är soldattorpet Hökabo norr om Häljarp i Kållerstads socken. Detta torp uppfördes år 1710 och tillhörde rote nummer 83 vid Norra Västbo kompani, Jönköpings regemente.

Själva torpet är en enkelstuga av timmer med förstuga, storstuga, kök och skrubb. Det flacka takfallet med sina breda vindskivor visar att taket är byggt för att vara täckt med näver och torv. Den gamla ryggåsstugan är en av få i länet som är bevarade i ursprungligt skick.

Reftele tingshus

Reftele och Ölmestad har långa anor som tingsplatser för Västbo härad. I Reftele är tingshuset byggnadsminnesförklarat. Tingshuset stod färdigt 1903 och är byggnadsminne sedan 1979.

Hembygdsgården i Norra Hestra (f.d. skolhus)

Det gamla skolhuset i Norra Hestra kyrkby byggnadsminnesförklarades 1998. Huset är hembygdsgård för Norra Hestra hembygdsförening.