Tuskebo promenadstig

Ryggåsstugan, registrerad i Fornsök som RAÄ 58, Våthults socken och som kallas Hagaberg eller ”Gullstugan” är en backstuga som ägdes av Anna Cajsa Jonasdotter (f 1833, d 1911) som bodde här, men marken arrenderades av en lantbrukare mot ett årligt arrende av 2 kronor.

Cajsa växte upp med sin familj som fattighjon på Grönbäck, Pålsbos backstuga. Hon hjälpte tidigt till att försörja familjen och fick så småningom anställning på ett gästgiveri. En tid därefter födde hon sitt första barn. Hon födde fyra barn, alla utom äktenskap, med fyra olika män. Barnen hette Carl Justus (f 1856, d i barndomen), Hulda Charlotta (f 1862, d 1947), Johanna Gustava (f 1865, d 1937) och Carl Justus (f 1867, d ca 1887).

Vandrade 8 mil till tändstickfabriken för att arbeta

Efter att hennes föräldrar gått bort var Cajsa ensam om att försörja sin lilla familj. Utöver dagsverken vandrade hon tidvis 8 mil till tändsticksfabriken i Jönköping för att jobba. En dag när hon kom hem från Jönköping hade hon blivit vräkt från Grönbäck. Efter att ha fått flytta runt en period fick hon 1884 arrendera den tomt där stugan står än idag. Här levde hon av lite grönsaksodling och några djur och de dagsverken hon kunde utföra. In i det sista slet hon för sitt uppehälle fast det inte krävdes av henne. Med kallbrand i båda benen och vägran att amputera gick hon bort dagen före julafton 1911.

På torpet Fållen bodde Brita Månsdotter (f 1802, d 1887) och Emanuel Johansson (f 1814, d 1890). Rester av torpets inägor syns fortfarande tydligt. Med inägor menar man trädgårdsland, kålgårdar, åkrar och ängsmarker som i det äldre bondesamhället inhägnades för att hålla vilda djur och betande tamboskap borta.

Lärde sig läsa och skriva själv

Brita föddes under fattiga förhållanden på Fållen som fanns under gården Gräfthult i Våthults socken. Redan som tioåring tog hon tjänst på olika gårdar för att hjälpa till med familjens överlevnad. Som barn lärde hon sig att läsa och skriva helt själv. I området spreds ryktet om hennes kunskaper och hon fick under sina lediga stunder öva läsning och skrivning med husböndernas barn.
I början av 1826 startade hon en undervisningsverksamhet i sitt föräldrahem på uppmaning av prosten Nordin i Villstad. Samma år kom 12-årige tiggarpojken Emanuel och han blev snart hennes medhjälpare. Till en början var verksamheten inte så stor men allt eftersom ökade antalet elever och det krävdes en större lokal. 1834 erbjöds hon att ta över det nyanlagda torpet vid Horsamo som hon döpte till Fållen, då hon redan var känd under namnet ”Brita på Fållen”. Två år efter flytten gifte sig Brita och Emanuel.

Undervisade ett stort antal barn

Ryktet om den goda skolverksamheten spred sig och det kom barn från andra socknar. Barnen utifrån inackorderades hemma hos Brita och Emanuel eller på närliggande gårdar och torp. Sammanlagt undervisades 1 500 elever hos dem.

1845 blev Emanuel vald till folkskollärare för Villstads första skola vars verksamhet startade 1847. Han var verksam där 1847-1880.

Brita och Emanuels son Martin Johansson (f 1837, d 1908) kom att bli teologie och filosofie doktor och var verksam som universitetslärare samt var professor i både pastoralteologi, dogmatik och moralteologi i Uppsala. Han gifte sig 1870 med friherrinnan Vendela Magdalena Rappe (f 1836, d 1899). År 1888 blev han utnämnd till biskop över Härnösands stift.

Gården Horsamo är en mindre herrgård med en statarlänga och ett magasin. Den omtalas första gången 1538 som Horssemaw. Namnets förled syftar på ”hors” med betydelsen ”häst, sto” och med efterleden ”mo” i betydelsen ”sandig mark”. Mellan gården Horsamo och torpet Fållen kantas vägen av ett par alléer med almar och björkar. Gamla alléer är vackra inslag i kulturlandskapet. Är ett biologiskt kulturarv och betydelsefulla för bland annat många lavar, mossor och insekter som lever på och i träden.

Peter Mårtensson representerad i riksdagen

Riksdagsmannen Peter Mårtensson (f 1802, d 1854) i Horsamo, representerade Västbo härad vid flera riksdagar. Han var en av kritikerna till 1840-41 års riksdags proposition om allmän folkskola. Han var även en av de delaktiga i bland annat införandet av enhetsportot och frimärket, postkontorets flytt till Gislaved 1851, inrättandet av kuranstalten Villstads hälsobrunn, uppförandet av Åsa såg och tegelbruket i Broddebo samt ägare till färgeriet vid Kappeled.

Minnessten i Kyrkparken i Gislaved

Peter Mårtensson var farfarsfar till Thure Mårtenson, Gislaved celluloidfabriks grundare och disponent, som lät resa en minnessten över Peter Mårtensson i Kyrkparken i Gislaved.

Ca 300 meter österut från Horsamo, nära Nissastigen ligger en treudd, en domarring och en rund stensättning (ca Kr. f. – 600 e. Kr). Dessa fornlämningar vittnar om människors nyttjande av marken sedan lång tid tillbaka.

På vägen mellan Horsamo och Tuskebo ligger en ovanligt välbevarad pottaskeugn (RAÄ 335, Villstad sn). Pottaska (kaliumkarbonat) användes förr bland annat för att tillverka glas och tvål. Vid framställning av pottaska användes aska från lövträd, därefter förädlades askan till pottaska i lerpottor i ugnen, där av namnet. Det kunde krävas tre kubikmeter virke för att få fram ett kilo pottaska.

Innan skogsindustrin började växa fram i mitten av 1850-talet användes skogens resurser för hushållens behov. Skogsmarken användes till slåtter och bete för tamdjuren och träden blev till ved, gärdesgårdar, byggnadsvirke, slöjdmaterial, träkol, tjära och pottaska. De olika användningsområdena skapade en glesare skog med mer variation i trädslag och åldersfördelning bland träden jämfört med dagens skog.

Gyllenfors glasbruk brann ner 1903

Pottaskan användes bland annat vid Gyllenfors glasbruk i Gislaved, startat 1850 i Gyllenfors Järnbruks lokaler. Det var främst fönsterglas som tillverkades och det var av god kvalitet. 1896 köpte Gummifabriken glasbruket och arrenderade två år senare ut det till Glasbruk AB. 1903 brann glasverkstaden ned och tillverkningen togs aldrig i drift igen.

Här vid gränsen mellan Våthult och Villstad socken låg tidigare flera torp och backstugor, vars stengrunder fortfarande är synliga. Backstugans (RAÄ 334, Villstad sn) siste boende hette Kalle Tångberg (f 1861, d 1946). Tångberg var lite av ett original och det finns många historier om honom. Han skulle resa till Amerika, men det sägs att han bara kom till Göteborg där han spenderade pengarna och fick återvända hem till Gislaved. Det hände även att han utbrast ”Patrajs, patrajs!” när någon som, enligt honom, tillhörde patrasket passerade. Tångberg kom att hamna under fattigvården och 1929 såldes hans fastighet på en offentlig auktion.

Växterna avslöjar vart människor bott och brukat jorden

Det är inte bara rester av byggnader och stengärdesgårdar som vittnar om att människor bott vid och brukat jorden på en plats. Ofta syns spåren i form av nyttoväxter och prydnadsväxter som fortfarande finns kvar. Det kan vara fruktträd, syrenbuskar, gamla vårdträd eller som här vid Tångbergs, en äldre sort aklejor som växer intill husgrunden. Detta biologiska kulturarv är också värt att vara rädd om.

Lite högre upp i backen låg torpet Norrbacka (RAÄ 333, Villstad sn), som styckades av från Attebo/Tuskebo 1903. Dess jordkällare är fortfarande synlig. Om torpet uppfördes tidigare vet vi inte i nuläget, inte heller vem som levde där.