Kommunalt dricksvatten

I Gislaveds kommun har vi gjort analyser på vårt dricksvatten. Svaren visar att vårt dricksvatten ligger mycket under det nya gränsvärde som Livsmedelsverket satt upp 2022. Provtagningar och analyser är gjorda i juli-augusti 2022.

Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS 4 ligger på 4 ng/liter (ng=nanogram).

Vid vattenverket i Gislaved som försörjer Anderstorp, Gislaved, Reftele och Hestra med dricksvatten visade resultatet på mindre än 0,2-0,32 ng/liter.

Vid vattenverket i Smålandsstenar, som även förser Skeppshullt med vatten visade resultatet på mindre än 0,2 ng/liter.

Nedan redovisas innehål av PFAS 4 för samtliga vattentäkter som levererar kommunalt dricksvatten i Gislaveds kommun.

• Broaryd <0.2 ng/l
• Burseryd <0.2 – 1.5 ng/l
• Gislaved <0.2 – 0.32 ng/l
• Hällabäck <0.2 ng/l
• Öreryd <0.2 ng/l
• Smålandsstenar <0.2 ng/l
• Stengårdshult <0.2 ng/l
• Tallberga <0.2 ng/l

I Gislaveds kommun kan vi känna oss trygga. Vårt dricksvatten är såväl gott som av god kvalité.

Om perfluorerade alkylsyror

PFAS eller högfluorerade ämnen är ett samlingsnamn för en grupp organiska ämnen som alla består av en kolkedja där väteatomerna är helt eller delvis utbytta mot fluoratomer. Det är en stor och komplex grupp på mer än 4700 identifierade ämnen med varierande egenskaper och bred användning i samhället. Gemensamt för alla PFAS-ämnen är att de är mycket svåra att bryta ner och vissa PFAS kan ha skadliga effekter, både för människa och miljö. Alla PFAS-ämnen är syntetiskt framställda och finns inte naturligt i miljön.

Högfluorerade ämnen har tillverkats sedan 1950-talet och används på grund av sina eftertraktade tekniska egenskaper i många olika typer av varor och kemiska produkter. Många PFAS är fett-, smuts- och vattenavvisande och används som impregnering av olika textilier, läder och pappersförpackningar. Många har även ytaktiva egenskaper som gör dem användbara i till exempel rengöringsmedel, färger, skidvalla och kosmetika. Vissa PFAS används i brandskum som är avsett för att släcka vätskebränder. De används för sin filmbildande förmåga, det vill säga förmåga att snabbt bilda ett tunt skikt mellan skummet och den brinnande vätskan. Mindre kända användningsområden för PFAS är i tandlagningsmaterial, medicinteknisk utrustning, smutsavvisningsmedel för byggnadsmaterial, smartphones och solceller.

PFAS är motståndskraftiga mot nedbrytning, vilket gör att de till exempel inte bryts ner av UV-ljus, kemiska ämnen eller höga temperaturer. Eftersom ämnena är mycket effektiva behövs oftast bara låga koncentrationer för att få önskad funktion i produkten.

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) förekommer överallt i miljön, och nästan alla människor har sådana ämnen i kroppen. Befolkningen i Sverige får i sig låga halter PFAS från mat och inomhusmiljö. Men lokalt exponeras människor också för betydligt högre halter i områden där dricksvattnet har förorenats med PFAS, till exempel från brandövningsplatser. I Europa kan omkring 20 miljoner människor vara exponerade för dricksvatten med PFAS-halter som ligger över de nya gränsvärden som diskuteras inom EU.

Svårigheten att bryta ner PFAS i kombination med att många av ämnena är vattenlösliga och rörliga i mark innebär att dricksvattentäkter riskerar att förorenas under en lång tid framöver. Spridningen och exponeringen av PFAS sker under ämnets hela livscykel, från tillverkning till avfallshantering.

PFASs består av en flourerad kolkedja (svansen) och en hydrofil funktionell grupp (huvudet). Svansen på molekylen är hydrofob, den ogillar vatten. Ju längre denna kolkedja, desto mer tenderar den att binda till partiklar för att undvika vatten. PFASs med kortare kolkedjor är mindre hydrofoba och löser sig lättare i vatten.