Kommunalt dricksvatten

I Gislaveds kommun finns 8 allmänna vattenverk och 30 mil allmänna vattenledningar. De allmänna vattenverken försörjer 23 700 invånare med 2,0 miljoner kubikmeter dricksvatten per år. Samtliga vattenverk använder grundvatten som bas för dricksvattenproduktionen. Grundvatten har vanligen högre kvalité än ytvatten och därför är reningsprocessen oftast enklare i ett grundvattenverk.

Det allmänna dricksvattnet pumpas ut till abonnenterna via ett omfattande ledningsnät. Materialet i vattenledningarna är huvudsakligen järn eller plast. Ledningsnätet växer efterhand som nya områden ansluts. Vattnet lagras i så kallade låg- respektive högreservoarer för att hålla vattentrycket, klara den ojämna dygnsförbrukningen samt för att utgöra en reserv vid t.ex. större läckor och elavbrott. Det finns fyra överföringsledningar för dricksvatten i kommunen; Hestra-Gislaved, Gislaved-Anderstorp, Anderstorp-Reftele och Smålandsstenar-Skeppshult.

 

Vattenkvalitet

Vatten är ett livsmedel vilket innebär höga krav på kvalitet i alla led i produktionen och distributionen. För att garantera kvalitén på dricksvattnet utförs löpande egenkontroll. Processerna övervakas via dataövervakning, vattenprovtagning, kundkontakter och besök på anläggningarna.

Tänk på att det enbart är kallvattnet som är klassat som livsmedel, då varmvatten inte är avsett att användas som dricksvatten.

Det allmänna dricksvattnet i Gislaved är mjukt, vilket innebär att det lämnar mindre kalkavlagringar i t ex en kaffebryggare när det värms upp. Ett mjukare vatten kräver dessutom mindre tvättmedel än ett hårt.

Hårdhet och pH i Gislaveds kommun

Vattnet i Gislaved är mjukt, vilket innebär att det lämnar mindre kalkavlagringar i t ex en kaffebryggare när det värms upp. Ett mjukare vatten kräver dessutom mindre tvättmedel än ett hårt.

Hårdheten brukar ofta anges i tyska grader (dH) där följande skala används:
Mycket mjukt vatten 0 – 2,0 dH Mjukt vatten 2,2 - 4,9 dH Medelhårt vatten 5,0 - 9,8 dH Hårt vatten 9,9 - 21 dH Mycket hårt vatten >21 dH

Listan nedan är en sammanställning över aktuella värden från provtagningar ute på ledningsnätet (2020):

Hårdhet och pH per ort

Ort

Hårdhet

pH

Anderstorp

3,2-4,1

7,0-8,7

Broaryd

2,0-2,3

7,6-8,4

Burseryd

1,8-3,5

7,9-8,2

Gislaved

3,2-3,9

8,4-8,8

Hestra

3,1-3,7

8,4-8,8

Hällabäck

4,4-4,7

8,1-8,2

Reftele

3,1-3,8

8,4-8,6

Smålandsstenar

4,5-5,3

8,3-8,5

Skeppshult

5,0-5,3

8,3-8,4

Stengårdshult

2,7-2,8

8,1-8,3

Tallberga

4,4-5,6

7,9-8,5

Öreryd

1,0-1,2

8,7-9,0

PFAS, Perfluorerade alkylsyror

Läget i Gislaveds kommun

I Gislaveds kommun har vi gjort analyser på vårt dricksvatten. Svaren visar att vårt dricksvatten ligger mycket under det nya gränsvärde som Livsmedelsverket satt upp 2022. Provtagningar och analyser är gjorda i juli-augusti 2022.

Livsmedelsverkets gränsvärde för PFAS 4 ligger på 4 ng/liter (ng=nanogram).

Vid vattenverket i Gislaved som försörjer Anderstorp, Gislaved, Reftele och Hestra med dricksvatten visade resultatet på mindre än 0,2-0,32 ng/liter.

Vid vattenverket i Smålandsstenar, som även förser Skeppshullt med vatten visade resultatet på mindre än 0,2 ng/liter.

Nedan redovisas innehål av PFAS 4 för samtliga vattentäkter som levererar kommunalt dricksvatten i Gislaveds kommun.

  • Broaryd <0.2 ng/l
  • Burseryd <0.2 – 1.5 ng/l
  • Gislaved <0.2 – 0.32 ng/l
  • Hällabäck <0.2 ng/l
  • Öreryd <0.2 ng/l
  • Smålandsstenar <0.2 ng/l
  • Stengårdshult <0.2 ng/l
  • Tallberga <0.2 ng/l

I Gislaveds kommun kan vi känna oss trygga. Vårt dricksvatten är såväl gott som av god kvalité.

Om perfluorerade alkylsyror

PFAS eller högfluorerade ämnen är ett samlingsnamn för en grupp organiska ämnen som alla består av en kolkedja där väteatomerna är helt eller delvis utbytta mot fluoratomer. Det är en stor och komplex grupp på mer än 4700 identifierade ämnen med varierande egenskaper och bred användning i samhället. Gemensamt för alla PFAS-ämnen är att de är mycket svåra att bryta ner och vissa PFAS kan ha skadliga effekter, både för människa och miljö. Alla PFAS-ämnen är syntetiskt framställda och finns inte naturligt i miljön.

Högfluorerade ämnen har tillverkats sedan 1950-talet och används på grund av sina eftertraktade tekniska egenskaper i många olika typer av varor och kemiska produkter. Många PFAS är fett-, smuts- och vattenavvisande och används som impregnering av olika textilier, läder och pappersförpackningar. Många har även ytaktiva egenskaper som gör dem användbara i till exempel rengöringsmedel, färger, skidvalla och kosmetika. Vissa PFAS används i brandskum som är avsett för att släcka vätskebränder. De används för sin filmbildande förmåga, det vill säga förmåga att snabbt bilda ett tunt skikt mellan skummet och den brinnande vätskan. Mindre kända användningsområden för PFAS är i tandlagningsmaterial, medicinteknisk utrustning, smutsavvisningsmedel för byggnadsmaterial, smartphones och solceller.

PFAS är motståndskraftiga mot nedbrytning, vilket gör att de till exempel inte bryts ner av UV-ljus, kemiska ämnen eller höga temperaturer. Eftersom ämnena är mycket effektiva behövs oftast bara låga koncentrationer för att få önskad funktion i produkten.

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) förekommer överallt i miljön, och nästan alla människor har sådana ämnen i kroppen. Befolkningen i Sverige får i sig låga halter PFAS från mat och inomhusmiljö. Men lokalt exponeras människor också för betydligt högre halter i områden där dricksvattnet har förorenats med PFAS, till exempel från brandövningsplatser. I Europa kan omkring 20 miljoner människor vara exponerade för dricksvatten med PFAS-halter som ligger över de nya gränsvärden som diskuteras inom EU.

Svårigheten att bryta ner PFAS i kombination med att många av ämnena är vattenlösliga och rörliga i mark innebär att dricksvattentäkter riskerar att förorenas under en lång tid framöver. Spridningen och exponeringen av PFAS sker under ämnets hela livscykel, från tillverkning till avfallshantering.

PFASs består av en flourerad kolkedja (svansen) och en hydrofil funktionell grupp (huvudet). Svansen på molekylen är hydrofob, den ogillar vatten. Ju längre denna kolkedja, desto mer tenderar den att binda till partiklar för att undvika vatten. PFASs med kortare kolkedjor är mindre hydrofoba och löser sig lättare i vatten.

Sidan uppdaterades senast: